Lätt att göra rätt

Lätt att göra rätt

Holly gör ”rätt” hela tiden

Jag har på senare tid insett något som verkar vara helt avgörande för Holly. För mig har det länge varit självklart att bara använda positiv förstärkning, även om det ibland är lättare sagt än gjort. Det går av gammal ovana att använda negativ förstärkning eller bestraffning och ibland inser jag för sent att Holly upplevde mitt beteende på ett helt annat sätt än jag menade. Men nu har jag på allvar fått upp ögonen för ”errorless learning” – det är lösningen för Holly!

Den klassiska inlärningstanken ”trial-and-error” säger att vi prövar oss fram och lär när vi ser vad som ger oss det vi vill ha (”rätt” beteende) och vad som inte ger oss det vi vill ha (”fel” beteende). Det har fungerat bra med tidigare hundar jag levt med, eller snarare, det har fungerat utan att jag märkt några större problem. Jag upplevde ibland att Tickan kunde ge upp om hon inte gjorde ”rätt” och fick positiv förstärkning på en stund. Men aldrig har jag upplevt något liknande som med Holly.

Poängen med ”errorless learning” är att den som ska lära sig något enbart ska göra rätt och få positiv feedback på sitt beteende så mycket det är möjligt. Ju fler ”fel” det blir, desto sämre har man varit på att arrangera själva inlärningssituationen. Resultat redan från 1960-talet visar tydligt att inlärningen både går snabbare och blir bättre om man gör få, helst inga, ”fel” när man lär sig. För detta krävs ett mycket välgenomtänkt tillvägagångssätt vid träningen.

Det har gått trögt att få genomslag för dessa tankar i hundvärlden, för där finns envisa och fördomsfulla argument om att hundar ska göra fel – det är bara då de lär sig. I värsta fall förespråkas obehag när hunden gör ”fel”, för att den ska veta vad den inte ska göra och läras att fokusera på det önskade beteendet. Det sägs bygga upp en resistens, d v s en motståndskraft mot oönskade beteenden och även att det lär hunden impulskontroll. Allt tvärtemot vad vetenskapen och erfarenheten säger.

Det viktigaste med ”errorless learning” är inte att inlärningen blir effektivare, det avgörande är att frustration och negativa känslor minskar hos den som ska lära sig. Klassisk trial-and-error-inlärning ger upphov till allt från uppgivenhet och ovilja att delta till misstänksamhet och ibland kraftig aggression. Plötsligt förstår jag Hollys enorma frustration i vissa situationer när jag försökt lära henne sådant jag önskat. Hon kan låsa sig i att bara skälla och bli väldigt irriterad eller helt oförmögen att se andra handlingsalternativ och inte vilja delta mer. Hon klarar inte missräkningen med att inte få belöningen och hon känner uppenbarligen så starkt att hon gör ”fel” även om jag inte tycker att jag visar detta.

Intressant nog läser jag även att hundar kan bli misstänksamma mot den som försöker lära dem något, när de gör ”fel” och inte får någon positiv feedback (”vad ska jag nu luras till”). Det har jag sett hos en del hundar genom åren och det finns en liten tendens till det hos Holly också, fast jag slutar så fort jag märker det. Det har alltid varit så här när hon levt med oss och för mig har det varit något nytt, då jag aldrig sett en hund med så starka känslor i denna situation. Men när jag tänker på hur jag själv reagerar när det strular vid datorn, är parallellen tydlig. Jag blir stressad, försöker med samma lösning som inte fungerar gång på gång och jag kan bli jättearg eller uppgiven.

Av det jag hittills läst om ”errorless learning” har jag insett att allt hänger på förmågan att sätta upp en noggrann träningsprocedur. Det är inte lätt att planera så det inte blir några ”fel” alls, men ju färre ”fel” desto bättre. Så fort hunden inte gör det man tänkt, behöver man tänka igenom och förändra situationen. Det kräver tydlighet, snabbhet och förståelse av hur hunden ser situationen. På många sätt likt vanlig träning med positiv förstärkning, men med en avgörande skillnad – en ständig strävan mot att göra inlärningssituationen sådan att det blir lätt att göra ”rätt” och helst undvika alla andra beteenden.

För att läsa mer om ”errorless learning”: HÄR

Kommentarer ( 7 )

  • Gunilla Olsson

    Intressant och mycket tänkvärt! Men jag funderar också på om vi är för fixerade vid att träna och lära våra hundar saker hela tiden, vi som vill vara ambitiösa och bra hundägare? Det kanske inte passar alla hundar? Några grundläggande saker måste man förstås lära alla hundar som ska leva nära inpå oss, men det är inte så mycket egentligen. Man kan leka mycket med hunden istället, lekar som hunden verkligen tycker är kul. Man kan också låta den göra sådant där den till stor del utvecklar sin förmåga själv, nu tänker jag mest på spår och sök och att leta efter föremål och dylikt.
    Min 2-åriga shibatik tar väldigt ofta initiativ till lek, så våra lekar har nog utformats lika ofta av båda.
    Vad tänker du om det?

    • Kerstin Malm

      Jag håller helt med dig, har skrivit mycket om att vi är alldeles för fixerade vid all denna träning. Den är ju oftast för vår skull, inte för hunden, och det ligger hela tiden är önskan om att förändra istället för att bättre acceptera hunden som den är.

      Jag tror att lekandet är jätteviktigt och allra bäst när hunden tar initiativ och utformar lekar på sitt sätt. Man kan ha väldigt roligt tillsammans när hunden är påhittig och drivande i leken. Det är kanske just där mitt största ”problem” är med Holly. Hon tar inte så mycket egna initiativ till aktiviteter och därför känner jag ofta att jag vill få igång henne så hon inte bara ligger. Jag tränar inte alls för att hon behöver lära sig något särskilt, utan bara för att jag vill att hon ska få något att göra och att vi ska ha kul tillsammans. Att spåra har vi gjort en del och det fungerar bra, men det är en lite större aktivitet som inte funkar alla dagar. Då har jag istället försökt med t ex nose work och sysselsättningar som jag gjort med andra hundar jag levt med. Men här reagerar Holly annorlunda genom att hon så lätt blir frustrerad och skäller eller tappar intresset. Det var därför det var så intressant att läsa om errorless learning, som verkar vara ett riktigt bra sätt att tänka när det gäller Holly. Vi har inte hållit på så länge, men hon är redan mer positiv och gladare när vi ”tränar”. Sedan har jag ett problem i att jag inte är tillräckligt erfaren när det gäller sådan inlärning, så jag har lite svårt att tänka ut vad och hur jag ska göra :-)

      • Gunilla Olsson

        Jag känner igen det du skriver om Holly i min förra shibatik, som var 4 år när hon kom till mig. Hon hade haft det ganska jobbigt i sitt förra hem och hon visste inte alls hur man leker. Med tiden blev hon lite lekfullare. Det vi gjorde mycket var att gå jättelånga promenader där hon var lös eller i lång lina. Hon nosade och höll på med sitt, men hade koll på var jag var och så fikade vi tillsammans (det njöt hon av som aldrig fått gå lös förut, utan alltid i kort koppel med 5-6 andra hundar). Det sättet att vara tillsammans på kan passa en shiba, men kanske inte de flesta andra hundraser.
        Men åter till det ditt inlägg handlar om. Jag tycker att det väldigt är intressanta tankar och jag ska prova det på min nuvarande shiba. Hon har självkänsla och klarar nog av att vara övningsobjekt. Det är svårt att förstå mer konkret hur man gör så det får bli att prova sig fram.

        • Kerstin Malm

          Vi går väldigt mycket och långa promenader, tyvärr är det svårt att släppa Holly lös för hon jagar om det dyker upp vilt eller katter. Men i vår stora trädgård springer hon lös och vi försöker leka en del där så gott det går. Det har blivit lättare med tiden och jag försöker låta henne styra vad hon vill göra och tycker är kul. Då blir det mest att springa och jaga varandra och busa med pinnar. Sedan arbetar jag på att hitta fler hundkompisar, för det märks att Holly uppskattar att vara med andra hundar, även om hon är lite för intensiv för många hundar.

          För att få lite hjälp att komma igång med ”errorless learning”-träning finns några bra youtube-klipp om du söker på ’errorless dog training’. Lycka till!

          • Gunilla Olsson

            Så härligt för Holly att ha en stor trädgård att springa i!
            Tack för tipset att leta på youtube. Det här känns ju helt rätt, men ändå inte helt lätt att förstå, rent konkret.

  • Helga Westerlind

    Holly låter så lik min yngsta hund, han blir också väldigt frustrerad om det blir fel och han har väldigt svårt att hantera frustration, det är en stark aversiv för honom! Han fick mig att hitta till errorless learning och det funkar jättebra i träningen. Jag har lite andra saker också som hjälper honom, t ex både start- och stoppknapp, väldigt korta pass, och användning av belöningsplacering för att göra honom redo för nästa repetition utan att han ska behöva fundera över vad jag är ute efter eller ha långa väntetider.

    Personligen tycker jag det är ett roligare sätt att träna. Bortsett från att hundarna gillar det bättre, lägger det ansvaret för träningen på mig och tvingar mig att tänka till. Det är ju faktiskt bara jag som vet vad slutmålet med träningen är, så något annat är egentligen inte rimligt eller schysst. Man kommer också längre ifrån lumping och blir bättre på att splitta upp och träna beståndsdelarna, det är ju en förutsättning för att kunna göra träningen errorless. Jag tycker också beteendena går snabbare att träna, blir mer exakta och stabilare. Hundar blir bra på det de repeterar, och repeterar de korrekta beteenden är det ju dom som blir bra! :)

    • Kerstin Malm

      Ja, vi verkar vara ganska många som delar dessa erfarenheter av frustrerades hundar i träningssituationer. Jag har nu också lärt mig mycket om att dela upp i tillräckligt små delar när jag vill lära Holly något och det har alltid varit helt nödvändigt att köra väldigt korta pass. Var jag har belöningen har jag inte tänkt så mycket på, har inte direkt upplevt det som något problem med Holly. Hon är inte särskilt godisfixerad. Men det kan vara intressant att bli mer uppmärksam på det och se om det har större betydelse än jag har märkt.

      Sedan håller jag helt med dig om att ansvaret ska ligga på oss som hundägare. Det är ju en sak om vilda djur lär sig mycket genom trial-and-error. De situationerna blir annorlunda och jag tror inte att det medför lika stor stress för dem. Men för våra hundar ligger mycket av frustrationen i att de vet att vi förväntar oss något speciellt av dem och de vet att det finns ett ”rätt” som ger belöning. Det blir en krävande situation, där vi måste ta ansvar för att hunden inte mår dåligt.