Stycke ur boken ”Tänk om jag kunde lyssna”
”Empati måste gå före kunskap, så att lärdomar kan användas på ett meningsfullt och medkännande sätt. Vi behöver genomskåda så kallade sanningar som hundvärlden är uppbyggd på, för att öppna vägen för en djupare förståelse. I nära och kärleksfull gemenskap med en hund är det viktigaste att dela känslor med varandra. Det har människor gjort i alla tider och vi kan förstå varandra mycket väl på en intuitiv nivå. Vi skrattar åt att hunden vet vad vi känner och behöver, till och med innan vi själva är medvetna om det. På samma sätt kan vi, om vi tar oss tid och är uppmärksamma, känna vad hunden känner och vill. Många känner när deras hund inte mår bra eller är ledsen utan att kunna säga exakt hur de vet det. Om vi är öppna och använder vår empati kan vi uppleva känslor som besvikelse, sorg och förväntan hos hundar. Men det är inte genom vår kunskap vi gör det, utan snarare trots vårt logiska tänkande då det ofta är ett hinder när vi vill ta del av någons känslor.
Överallt i världen har människor relationer till djur och uppmärksammar hur de har det. Synen på djur och hur de behandlas ifrågasätts alltmer och jag tror att vi närmar oss en förändring i vårt förhållande till hundar. Vi behöver se utifrån hundens perspektiv, för att förstå oss själva och hur stor vår kulturella påverkan är i sättet vi ser på hunden. Hunden är en annan art som vi betraktar som vår ägodel och tolkar utifrån våra känslor och vår mänskliga kultur. Men människan är inte alltid normen. När vi lägger in vår världsbild och moral i hundens liv tänker vi fel. Vi måste lära oss att utifrån empati och öppenhet förstå och leva med hundar. Jag tror att det är en sådan förändring som många innerst inne längtar efter idag.”