Hunden, filosofen och friheten

Hunden, filosofen och friheten

En hund som tänker självständigt och tar egna överlagda beslut får ett helt annan beteende och god förmåga att klara sig utan människans hjälp. När en hund går i koppel är den benägen att överlåta det mesta åt oss, eftersom den ändå vet att den inte kan påverka vad som ska hända. Likaså blir hundar passiva och dåliga på att ta egna kloka beslut om de har tränats att reagera mekaniskt på kommandon och förstärkning.

Detta hävdar filosofen Martin Balluch i sin bok ”The Dog and his philosopher”. Det är en intressant bok som rör om ordentligt i det traditionella sättet att se på hundar och relationen till oss människor. En tanke som jag själv haft i många år får starkt stöd i boken – det sätt vi håller hundar på gör dem skenbart betydligt mer enkelspåriga än vad de är, vilket får oss att tro att de har mycket sämre förmågor än de har och är mer beroende av oss än vad de är. Det faktum att de flesta hundar inte kan påverka sin vardag och styra över sitt liv, gör dem ofta håglösa eller utåtagerande på olika sätt.

Martin Balluch lever stor del av sitt liv på ett ovanligt sätt och det gör han tillsammans med sin hund Kuksi, som han tagit hand om. Ungefär hundra dagar om året tillbringar de ute i naturen, i skogen, på fjället eller på tundran, där de vandrar, tältar och gemensamt delar allt. De kan bara överleva genom att samarbeta, vilket ger en unik möjlighet att leva med en hund på så jämlika villkor man kan tänka sig. Martin Balluch iakttar, utifrån ett starkt emotionellt engagemang i Kuksi och naturen, och detta blir grunden för hans empatiska filosofiska resonemang. Tidigare har han doktorerat i matematisk filosofi och han refererar en hel del till vetenskaplig litteratur.

Begreppet autonomi är viktigt för honom, särskilt djurs rättigheter till sina egna liv. Han verkar själv ha svårt med livet i civilisationen, jämfört med friheten i naturen. För honom är valet tydligt – ett tryggt men tämligen meningslöst liv eller stor närvaro och samhörighet med allt levande i en oviss från-stund-till stund-tillvaro. Det kanske kan verka som om livet för våra husdjur är bra, de får mat och skydd mot väder och faror. Men han undrar vad det kan vara värt när de inte har något inflytande över sina liv och inte kan utvecklas till sina hela personligheter.

Nyckeln till ömsesidig samvaro och bra kommunikation är att förstå hundens känslor och att förstå och kunna hantera sina egna känslor. Martin Balluch menar att hunden har ett enormt variationsrikt språk som vi oftast inte ser eller förstår när vi lever tillsammans som vi gör. Träning, inlärningsteori och tankar om lydnad förstör också mycket av detta. Målet ska inte vara att mekaniskt forma och skapa det vi vill ha, utan istället stödja och låta en individ utvecklas till sin fulla potential. Det är först då som vi kan kommunicera med hjälp av känslor, förstå och komma varandra nära.

I några blogginlägg kommer jag att berätta om tankar och teorier som Martin Balluch för fram i sin bok. De bidrar till ett spännande och revolutionerande perspektiv som behövs som motvikt till ett mer traditionellt synsätt och klassisk vetenskap runt hundar.

Referens

Balluch, M., 2016: The Dog and his Philosopher. A Call for Autonomy and Animal Rights. BoD, Books on Demand, Norderstedt, ISBN 9783744896429.

Kommentarer ( 7 )

  • Karin Wallebäck

    Intresserad

  • Carin Holmberg

    Verkligen spännande. Jag tror som du att vi passiverar våra hundar. Jag tror dock att kopplet inte alltid är det stora problemet beroende på hur en gör. Jag har ju bara min hund Asta att utgå från så jag kan inte generalisera. Asta var mycket lös. Men jag hade för vana att inte göra sak av kopplet. Att lek och spring och utforskande inte hade med kopplet att göra. Kopplet användes inte i första hand för att förbjuda. Jag släppte kopplet, knäppte av det, satte på det utan att kommentera det och att göra sak av det. Ibland sprang vi med kopplet på och ibland. Oftast var hon lös. När hon blev gammalgammal upplevde jag att hon ville ha koppel på sig när vi var på okänd mark. Att det faktiskt var en trygghet. Då kunde hon ägna sig åt sitt. Hon var då inte särskilt intresserad av lek och hopp. Hon vill förlora sig i dofter och veta att vi fortfarande hade kontakt, om du förstår vad jag menar.
    Vad vill jag säga med detta? Jo att kopplet i sig inte har mer negativ och begränsande konsekvenser än vi ger det. Att det också kan ge en trygghetsskapande känsla. Carin

    • Kerstin Malm

      Jag håller med dig om att kopplet i sig inte behöver vara någon stor sak, det är vår inställning som avgör mest. Genom åren har jag sett många hundar som gått utan koppel, men som varit allt annat än fria att bestämma någonting. Tvärtom finns en attityd hos vissa som har hund att hunden ska var lös i alla lägen men stå under total lydnad och kontroll. En sådan hund har verkligen ingen frihet eller ens möjlighet att stanna och nosa när den vill. Det finns också motsatsen som tur är och jag upplever att de blir fler sådana hundägare. De har hunden i koppel men låter den bestämma så mycket som möjligt under promenaden, var och hur länge den vill stanna, vad den vill göra och vilken väg den vill gå. På senare tid har jag fått kontakt med fler personer som säger att promenaden ju främst är för hunden, så det är självklart att den ska få påverka hur promenaden blir. Precis som du skriver kan kopplet också vara en trygghet, för både hund och ägare, när hunden är gammal, kanske inte hör så bra, kan förvilla sig eller inte är lika uppmärksam på omgivningen längre.

      Sedan är ju alla hundar olika och det som är viktigt för någon är kanske mindre viktigt för någon annan. Jag tror att det för många hundar, särskilt yngre, är betydelsefullt att få sträcka ut och springa ibland, på ett sätt som inte går i koppel. Jag är själv ledsen för att det är svårt att släppa Holly ute i skog och mark, för jag känner att hon har stort behov av ett sådant springande. Som tur är har vi en stor trädgård och där får hon möjlighet att springa varje dag. Men trots det känns det ofta tråkigt att hon inte kan springa under promenaderna som andra hundar jag levt med har gjort. Men min känsla av ansvar för henne själv och för allt vilt gör att jag inte vill ha henne lös. För en annan hund, särskilt en äldre, hade det kanske inte gjort lika mycket, men för Holly tror jag tyvärr att det är en ganska stor begränsning i hennes liv.

      Många hälsningar Kerstin

  • Helga Westerlind

    Åh va spännande! Jag har en hund för vilken inflytande över vardagen är väldigt viktigt och han går ner i aktivitet och sover väldigt mycket om han har restriktioner i hur han får röra sig/vad han får göra. Honom ger jag så mycket val jag bara kan, både inne och ute. Han tycker koppel är aversivt, det blir för mycket bestämmande över honom. Eftersom han inte kan vara lös har vi kompromissen att han går i flexi, och han får välja väg, då gillar han promenaderna. :)

    • Kerstin Malm

      Det var intressant att höra! På många sätt låter det väldigt likt Holly. Jag tror egentligen att det här gäller för ganska många hundar, men ofta har de lättare för att anpassa sig på ett sätt som gör att det inte märks lika mycket. Holly är den första hunden jag levt med där det är riktigt tydligt, fast jag tror att de andra hundarna också känt av detta utan att jag noterat det på samma sätt.

  • Monica Svensson

    Mkt intressant inlägg . Har en hund som går mkt lös och som också får bestämma vägval när det passar, och det är en stor glädje för mig som ägare att känna denna samhörighet vi har med varann och hur lyhörd hon är trots att hon är lös och vi har en lågmäld kommunikation eftersom vi ofta går i skogen under tiden då man får ha hund lös under uppsikt. Men till ämnet koppel, detta uppfattas mkt positivt av min hund eftersom det innebär att få läsa tidningen på promenaden.

    • Kerstin Malm

      Tack för din kommentar! Jag tycker det är spännande att fler och fler hundägare verkar resonera så här och ge sin hund mer frihet i kopplet och även välja promenadväg, lös som kopplad. Det skulle vara en väldigt positiv utveckling, så det är bara att hoppas att det är så :-)