Hundar, barn och våld

Hundar, barn och våld

Bandet mellan barn och djur

I några blogginlägg har jag berättat om hinder för humana hundträningsmetoder. Några helt avgörande orsaker saknas ändå, eftersom de inte togs upp i den vetenskapliga artikel som jag utgick ifrån. Synen på djur i samhället är ytterst den största anledningen till att så många använder bestraffning och hårda metoder. Vi kommer inte heller att få någon påtaglig förändring innan vi på allvar inser betydelsen av barns uppväxt och erfarenheter. När barn utsätts för våld eller ser djur misshandlas är risken stor att de själva blir våldsamma mot djur. Det händer många fler än vi anar och kravet på barn att hantera vuxenvärldens dubbelmoral inför djur kan skapa enorma dilemman.

Barn föds med stor empatisk förmåga, men hur den kommer att utvecklas beror på hur barnet blir bemött. Redan under de första åren blir barnets emotionella empati, att själv kunna känna vad andra känner, fullt utvecklad. När barnet börjar skolan är även den kognitiva empatin, att tankemässigt kunna förstå vad andra och man själv känner, välutvecklad. Ett litet barn är kulturellt opåverkat och attityden mot djur växer fram under inverkan av omgivningen. Det finns forskare som menar att vuxenvärldens ambivalenta inställning till djur är det största psykiska traumat för många barn. Samtidigt som de undervisas i att vara ”snälla” mot djur, t ex inte kasta saker på hunden eller sparka i myrstacken, ser barn en helt annan verklighet omkring sig. De ser slakttransporter, överkörda djur utefter vägarna, förgiftade ”skadedjur”, djur som hålls instängda, rycken i hundens koppel och hatet mot katten som kissar i sandlådan, för att bara nämna några exempel. Barn är sensitiva och uppmärksamma, vilket gör att allt det vi vuxna ofta har vant oss vid, noterar och reagerar de på.

Barn utsätts för våld i hemmet i Sverige idag, trots att barnaga varit förbjuden sedan 1979. Undersökningar pekar mot att ca 10-15% av alla barn drabbas av våld hemma och sannolikt är mörkertalet mycket stort. Det finns ett klart samband som visar att även djuren i en familj drabbas när barnen utsätts för våld, men troligen är den totala andelen djur som utsätts för våld mycket högre. Många barn kommer därför att själva ha blivit utsatta och/eller ha bevittnat våld mot djur. Här finns ett mycket tydligt samband mellan att själv ha utsatts för eller tvingats se våld och att själv senare utsätta djur för våld. Det finns också många förklaringar till detta – störd empatiutveckling, avtrubbning av känslighet, imitation av det man sett andra göra och ökat resonerande istället för inlevelse då det blir för smärtsamt.

Vi lever i en kultur som bygger på straff och våld, fysisk såväl som psykisk. Det drabbar även vuxna människor, men de som är särskilt utsatta är barn och djur. En anledning till att det fortsätter är det förnekande och förringande av konsekvenserna som hela tiden pågår. Det leder till stort överseende med olika former av våld och kränkningar mot barn. ”Jag fick minsann lära mig att veta hut när jag var liten och det har jag inte tagit skada av” eller ”Det är väl inte så farligt, barn måste ju anpassa sig och acceptera att de vuxna bestämmer”. Synen på barnuppfostran och bemötandet av barn i skolan har på senare år gått i fel riktning. I samma takt som samhällsklimatet hårdnar, konkurrensen ökar och vuxnas tid minskar, blir kraven allt större på anpassning av barnen. Men disciplinsvårigheter i skolan och kriminalitet bland unga kan inte mötas med hårdare tag, utan grundläggande samhällsförändringar.

När det gäller djur är den viktigaste frågan på samhällsnivå att förändra den juridiska synen på djur. Så länge djur är egendom befinner vi oss i en återvändsgränd och enligt brottsstatistiken blir våld mot djur allt vanligare. Som någons ägodel kan djur aldrig bli offer eller brottsoffer. Istället rubriceras ofta våld mot/dödande av djur som egendomsbrott och ägaren kan få skadestånd. De vanligaste skälen till att vara våldsam mot djur är att djuret varit olydigt eller att det handlar om egen tillfredsställelse eller kontroll av närstående. I relation till mellanmänskligt våld blir alltid våld mot djur bagatelliserat och tappar i det närmaste sin betydelse. Alla som engagerat sig i dessa frågor vet hur svårt det är att få människor fällda för djurplågeri och hur låga straffen är i förhållande till den grymhet och det lidande som handlingen har medfört. Djur saknar i praktiken skydd och rättigheter som levande varelser.

Våld är alltid våld även om det antar många olika former och benämningar. Det går aldrig att skilja på hur samhället behandlar barn och djur, eftersom de står varandra mycket nära. Ett mindre våldsamt samhälle kräver empati och omsorg om både barn och djur.

Referenser

Flynn, C., 2010. A sociological analysis of animal abuse, in The international handbook of animal abuse and cruelty, Ascione, F. (ed), Purdue University Press, West Lafayette, Indiana.

Melson, G.F., 2001. Why the wild things are: animals in the lives of children. Harvard University Press, London.

Ullerfelt, L., 2016. Människor som utövar våld mot djur. En kvalitativ innehållsanalys av domar gällande djurplågeri. Examensarbete i kriminologi, Malmö Högskola.

Wetterlöf, M., 2015. Djur – objekt eller rättssubjekt? En analys av djurens rättsliga ställning som lös egendom. Rättsvetenskaplig uppsats, 15 hp, Juridiska fakulteten, Lunds universitet.

Inga kommentarer

Kommentarer är stängda.