Att se bakom jobbiga beteenden

Att se bakom jobbiga beteenden

Fotograf: Elisabet Malm

Under coachingsamtal dyker ofta en fråga upp som ger spännande infallsvinklar och inte alltid leder oss dit vi tror. Frågan är vad som kan vara anledningen till att vi ogillar vissa beteenden hos vår hund eller till och med tycker att hunden är riktigt jobbig? Ibland blir ett sådant samtal starten för stora förändringar i vårt synsätt och hur vi lever med hunden.

Det första att fundera på är varför vi ogillar beteendet eller tycker att det är jobbigt. Är det för att vi har en förutfattad mening om hur hundar ska bete sig och vad de inte får göra? Har vi i så fall funderat på varifrån vi fått dessa ”sanningar” och om det verkligen är vad vi själva tycker? Kanske skäms vi, känner oss ifrågasatta eller är rädda för vad hundens beteende ska leda till? Det är lätt att känna så om vi t ex har en hund som skäller på människor eller morrar åt oss, eftersom det inte är accepterat i samhället att hundar gör på det sättet.

Vissa beteenden kan ge oss en fingervisning om att hunden inte mår bra eller trivs med sin livssituation. Då behöver vi ta reda på varför, men det är inte alltid enkelt och vi kan ibland behöva hjälp. Det som krävs av oss är tålamod, ett öppet sinne och att vi är villiga att lyssna och känna in vad hunden uttrycker. Om vi tar oss tid att vara tillsammans i lugn samvaro och uppmärksamma hunden i olika situationer, kan vi i närvarons stund känna och förstå hundens känslor. Då kan vi få en insikt om hunden till exempel är rädd eller osäker, har ont någonstans eller känner sig utanför gemenskapen.

Många gånger tror vi att omgivningen ogillar hundens beteende, vilket får oss att må dåligt. Då är det avgörande om det är beteenden som kan vara farliga för någon, störande så vi riskerar att bli anmälda eller på annat sätt är rimligt att omgivningen har synpunkter på. Om inte, är det mest en fråga om att arbeta med sig själv och ta till sig att samhället inte alls är hundvänligt. Det är alltför vanligt med uppfattningen att hundar inte ska störa någon eller på något sätt märkas av. Hundar som är glada, skäller, tigger, vill hälsa, ha uppmärksamhet eller leka anses jobbiga, bortskämda eller för initiativrika. Vi som lever med hundar behöver inse att valet ofta står mellan en glad och harmonisk hund eller en omgivning som tycker att vi är en ”duktig” hundägare.

När vi gör dessa analyser tillsammans med någon upptäcker vi många gånger helt andra orsaker till vårt ogillande än vad vi först trodde. Vi upptäcker kanske att en stor del av problemet ligger hos oss själva. Är det för att vi har en förutbestämd bild av hur hunden ska vara och uppträda? Eller är det för att vi skäms och känner oss som dåliga hundägare när andra kommenterar eller skrattar åt oss? Eller vill vi lyfta oss själva genom att visa upp en lydig och uppmärksam hund som andra berömmer? Eller finns det oro över hur det ska sluta om det här beteendet blir värre? Eller ……….

Att acceptera och älska hunden med de egenheter hen har, är både sann kärlek och vägen till mindre svårigheter i samvaron. I nästa blogginlägg ska jag fundera runt den motsättning som finns mellan att analysera och att acceptera.

Inga kommentarer

Kommentarer är stängda.