Smakprov1 ur boken ”Tänk om jag kunde lyssna”

Vi är medvetna när vi vet att något existerar och kan reflektera över det. Vi använder kritisk medvetenhet när vi funderar på varför det finns, hur det fungerar, hur vi alla påverkas av det och vem som vinner på det. Det är viktigt att ha en medvetenhet om att det vi får höra och som andra säger är sant, inte alls behöver vara det för oss. Den kritiska medvetenheten är avgörande i våra liv och ska användas i olika sammanhang, till exempel inom vetenskap och av media. Det är viktigt att utifrån sina egna erfarenheter kunna se större system i samhället och inte tro på det vi möter utan att överväga det noga. Det är inte säkert att det som är riktigt för en annan person automatiskt är en sanning för oss, men vi blir ofta påverkade att tro det.

Det handlar inte om att vara kritisk, utan om att utöva kritisk medvetenhet i sitt dagliga liv. Annars är risken att vi ser fel i allt, klagar och lägger skulden på andra. Vi blir lätt offer som inget kan göra eller vi får motvilligt hålla med eftersom vi inte skaffat oss metoder att ifrågasätta på ett konstruktivt sätt. Det är genom att lära oss att utöva kritisk medvetenhet som vi skaffar oss personlig frihet. Vi lyssnar, iakttar medvetet och kan då analysera det andra säger och det som händer i olika sammanhang. Vi förstår hur andras drivkrafter kan påverka händelseförlopp och det som sägs. Men vi är också öppna för att granska oss själva för att förstå hur våra egna känslor spelar in i våra ställningstaganden.

Det första vi ska göra är att undersöka genom att ställa frågor och sedan svara på dem själv eller leta efter svaren. Det hjälper oss att se sammanhanget och förstå. Vi behöver fråga oss vad det egentligen är som sägs, vem som säger något, varför det sägs och hur det sägs. Vi ska känna på innehållet och värdera det gentemot våra egna värderingar. Vi bör också i hög grad bedöma om det finns medkänsla i budskapet. Det är livsviktigt att vi alla börjar göra det överallt i samhället, inte minst för oss som lever med djur. Om vi inte blir mycket mer kritiskt medvetna är risken stor att vi sväljer det som sägs och blir avtrubbade eller resignerade. Det leder till att vi bortser från våra egna känslor om hur vi vill leva och vara mot andra. Vi som lever med hundar ska utifrån egna empatiska värderingar avgöra om och hur vi vill träna och i vilken mån vi vill göra olika ingrepp i hundens kropp och liv.

Vi behöver gå ett steg till och fundera på varför vi ställer vissa frågor och därmed hittar vissa svar. Om vi upplever att vår hund är trygg i en bur, måste vi fråga oss varför den är otrygg eller stressad utanför buren. Det är både känslomässigt och logiskt självklart att en trygg och välmående hund mår bäst då den har rörelse- och valfrihet. Visst kan det vara så att en hund blir tillsynes lugnare då den är kraftigt begränsad i vad den kan göra. Men då säger det oss något mycket viktigt och vi måste ställa rätt frågor för att inte få fel svar. En tydlig parallell är när tillämpad etologisk forskning kommit fram till att kor och kalvar blir mer stressade om de separeras efter tre dagar jämfört med direkt efter födseln. Det är klart att svaret blir orimligt och utan minsta empati, då frågeställningen är helt felaktig. Felet är givetvis att separera dem alls under mycket lång tid eftersom det är deras naturliga sätt att leva på. Vi behöver upptäcka när till synes logiska resonemang bortser från medkänsla och en etisk helhetssyn.