Lydnadens pris är högt

Lydnadens pris är högt

Lydnadens pris är högt

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Redan på 70-talet, när jag började träna lydnad med min första hund, funderade jag på hur det påverkar relationen mellan hunden och människan. I psykologi läste jag om Milgrams berömda lydnadsexperiment och blev skrämd av människans oförmåga att stå emot en auktoritet. Jag har sedan följt allt som rör lydnad och makt, både inom hundvärlden och i synen på barns uppfostran. Ofta återkommer liknande värderingar men de omskrivs på nya och mer passande sätt.

Mest av allt har nog Lars H Gustafssons bok ”Växa – inte lyda” gett mig i förståelsen av det hela. I boken beskriver han synsättet bakom en auktoritär lydnadsfostran. En auktoritär lydnad går ut på att barnet gör som föräldern vill, utan att själv vilja eller förstå varför det ska göra så. Om en förälder pratar med sitt barn och motiverar barnet att göra som föräldern vill, då är hela syftet med en maktfullkomlig uppfostran förfelat. Att lyda handlar om att blint följa det som någon säger till en. Så fort man är motiverad och själv vill, handlar det om eget val och ansvar. Målet för lydnad är att en order ska utföras, på samma sätt som man måste utföra en order i det militära vare sig den är vettig eller inte.

Vad har det med dagens barnuppfostran att göra? Väldigt mycket skulle jag säga, eftersom vi inte kan få ”lite lagom” lydnad. Ett lydnadsperspektiv måste automatiskt följas upp med bestraffning eller sanktioner när barnet inte gör som vi säger. Annars blir det bara tomt hot, vilket man ofta hör och som tyder på ogenomtänkt och oklar uppfostringsstil. När vi får barn behöver vi göra ett medvetet val, som motsvarar våra värderingar. Hur vi ser på barnets behov, rätt till egen vilja och egenvärde är avgörande för vår syn på lydnad i vår samvaro.

En viktig aspekt när vi bestämmer uppfostringsstil är hur vi vill att våra uppväxande barn ska reagera på auktoriteter. Ska de foga sig och göra som de blir tillsagda utan att känna efter vad de själv tycker är rätt eller fel? En sådan inställning går dåligt ihop med demokrati eller det som skolan säger sig ha som mål – att uppfostra kritiskt tänkande och ansvarstagande individer. Men tyvärr missar skolan och samhället detta mål. Det är också då vi får så många unga som mår dåligt och som inte alls är så kreativa som de skulle kunna vara.

Men vad har det med hunduppfostran att göra? Många menar säkert att detta är något helt annat, men jag tror inte det. Det här handlar om empati och ett respektfullt beteende mot andra levande varelser. Våra värderingar i fråga om hur barn och hundar ska bete sig hänger ofta nära samman. Det förklarar också den föraktfulla inställning som ofta visar sig när det blir tal om att avleda eller motivera hundar till ett visst beteende. Det är naturligtvis rent trams utifrån ett lydnadsperspektiv. Hela syftet är att få hunden att underkasta sig vår vilja, just då den själv inte vill. I förlängningen kan ett sådant synsätt rättfärdiga nästan vilka metoder som helst.

Visst behöver vi som föräldrar och hundägare ibland bestämma över vad våra barn och hundar får göra. När det gäller barn diskuterar Lars H Gustafsson det på ett mycket bra sätt i boken. Vi behöver bestämma när det handlar om barnets och andras säkerhet. Han tar som exempel när barn skadar andra barn, t ex biter dem, eller när de vill cykla utan hjälm eller dricka alkohol. Där finns ingen diskussionsmån, men det ska vara så få situationer som möjligt och ske med barnets bästa för ögonen. När vi måste genomdriva sådana beslut ska det också göras på det minst skadliga sättet. Jag vet av erfarenhet att motsvarande synsätt går att använda med hundar.

Om min hund har ont i magen och inte vill sitta när jag säger till den, då hoppas jag att den inte gör som jag säger. Ett barn som lär sig lyda och förtränga sina egna känslor och behov, är ett misshandlat barn. Barn och hundar som lärt sig undertrycka sina behov och rättigheter blir lätt offer för utnyttjande och övergrepp. Det borde vara en självklarhet för oss att uppfostra trygga, empatiska och ansvarstagande individer som säger ifrån när det behövs.

Kommentarer ( 3 )

  • Pingback:Behov av att bestämma | Historien om Alf [och Theo]

  • Elisabet Ek

    I Psykologin kallas det ’Den svarta pedagogiken’. Den kommer från Tyskland där man uppfostrade barn enligt denna princip att det finns bara svart eller vitt (ingen gråskala) och barn ska lyda förälder och i framtiden lärare och alla med högre rang.

    Detta utnyttjades bla i 2a Världskriget då underordnade militärer löd ’blint’ om en militär med högre rang gav order. Det har tom skämtats om detta att de tom marscherar rakt ner för ety stup om ngn general ger ordet om detta.

    Gällande hundar har jag aldrig gillat hundar som på 70/ talet på lydnadsprov såg kuvade ut när de lydde perfekt. Nu med Anders Hallgren & Co ’Lyckliga Lydiga Hundar’ så har detta nästa försvunnit. Att du som flockledare lär hunden att fråga om saker som ett positivt samspel är kul.
    Tex innan den går innanför dörren ’varsågod’ innan börjar äta maten ’varsågod god’ innan gå fram till en annan hund ’varsågod’ …

    Barn bör lära sig respekt till alla i en grupp. Att inte förstöra för andra på trx en lektion.. Osv

    Lite tankar som kom upp när jag läste din bra artikel
    Elisabet

  • Cecilia

    Jag har läst ditt inlägg flera gånger men har inte kommit fram till vad det är du vill ha sagt? Kanske något mellan raderna jag inte förstår. Att man ska ha fri uppfostran på både barn & hundar, eller att lydnadsträning av hundar är enligt din mening fel? Vi har en del regler hemma för hundarna och jag tränar flera olika hundsporter på hög nivå, där vi har ramar och kommandon. De ska lyda mig, samtidigt som det är ett samspel. Träningen är det roligaste som finns och vi belönar och leker mkt. Men det är jag som sätter alla regler. Har harmoniska hundar som vet gränser och presterar bra, och de är glada.