Jag vill vara empatisk

Jag vill vara empatisk

Att ha en stark vilja

Jag har tidigare skrivit ett blogginlägg om varför psykosyntesen blivit så viktig för mig i mitt liv. Jag skrev då att jag skulle återkomma och berätta mer om hur jag känner att jag fått hjälp att hitta min vilja och förbättra min förmåga att genomföra det jag föresatt mig. Inom psykosyntesen är helheten viktig – vi har en kropp, ett intellekt, känslor och en själ, vilka alltid är i nära samspel med varandra.

Därför behöver vi se alla dessa aspekter av det vi gör och ta med dem när vi jobbar med att lära känna oss själva och utvecklas. Jag upplever att Assagioli, psykosyntesens grundare, verkligen lyckats med att kombinera det bästa från olika psykologiska teorier:

  • förståelsen av hur vår barndom påverkar oss och ger oss de mönster vi omedvetet fortsätter att leva efter
  • tankar runt hur vi kan finna mer av vår outnyttjade potential, stärka vår vilja att fullfölja det vi föresatt oss
  • vikten av djupare andliga aspekter och känslor av samhörighet med allt levande och något större som vi är en del av

För mig har det betytt mycket att vara med om guidade visualiseringar, som är en viktig del i psykosyntesen. Under dessa stunder följer man instruktioner från en person som leder meditationen och man går först in i så djup avslappning som möjligt. Sedan uppmanas man att se något framför sin inre syn och genom att ta sig tid kan man ofta se olika platser och detaljer. Det kan handla om att gå upp på ett bergstopp och se vad man ser på andra sidan, att gå in i ett hus och där välja en dörr att gå in i eller att gå till en favoritplats och där träffa någon som vill prata med en.

När meditationsstunden är över sätter man sig och ritar det man sett eller fått upplevelser av. Om det är svårt att rita går det bra att måla i färger, rita symboler eller skriva ned i ord. Många gånger har jag blivit förvånad över hur mycket som kommit fram som är av stor betydelse i mitt liv, t ex hjälp inför beslut jag ska ta, insikter om vad som verkligen betyder något eller tydliga besked om vad jag saknar i livet. Jag har under dessa stunder fått mycket inspiration och hjälp att urskilja min inre röst som, när jag lyssnar på den, ger den bästa vägledningen om vad som är viktigt i livet.

Jag har insett att jag, liksom alla andra, har en vilja som det gäller att hitta. Jag behöver både se vad jag vill använda min vilja till och träna den att bli uthållig för att genomföra det jag vill. Assagioli har skrivit en hel bok om viljan och i den finns många övningar i att hålla fast vid det vi bestämt och inte falla för lättja, tvivel eller annat som undergräver vår förmåga att göra det vi vill och mår bra av. Jag tror att de flesta känner igen sig i att ha bestämt att äta nyttigare, motionera mer, ägna mer tid åt sina vänner, börja spela ett instrument, skaffa ett meningsfullt jobb och så vidare. Men alla dessa ”nyårslöften” försvinner snabbt i vardagen när vi inte ”hinner” eller ”orkar” fullfölja det vi ville. Första steget är att granska det vi tror att vi vill – är det vår egen innersta vilja eller andras krav och förväntningar?

För mig var det en stor upptäckt att jag hade en vilja och att den var stark. Det bästa sättet för mig att i vardagen hitta den är att sitta ned, sluta springa på och få kontakt med något djupare inom mig – vad är egentligen viktigt? När jag gör det är jag oftast på rätt spår igen. Jag hade stor nytta av min vilja för att få färdigt boken Tänk om jag kunde lyssna. Jag behöver använda den dagligen för att se till att jag äter det jag vill (hälsosam egenlagad mat) och tränar regelbundet. I samvaron med Holly behövs viljan definitivt, jag vill ge oss tid tillsammans och jag vill vara empatisk, men det är inte alltid lätt. Vissa saker är svårare för mig och där behöver jag göra min vilja ännu kraftfullare för att nå ända fram.

Jag är nu för tiden medveten om vad som är min akilleshäl – prestationsbehovet och att klara av att se min tid gå till sådant som inte ger synbara resultat. När det gäller Holly är det särskilt svårt eftersom jag vill att vår samvaro ska bygga på en kravlös ”vara tillsammans”-tid för jag vet att det är då jag kan vara empatisk och lyssna på henne full ut. Likaså är min vilja att ta mig mer tid till meditation och tid utan ständigt görande svår, då den krockar med mitt prestationsbehov. I mitt arbete kan det vara en svårighet eftersom mycket kräver lång tids tålamod innan jobbandet ger ett synbart resultat. Ibland kanske det inte alls ger något tydligt resultat men det är ändå rätt för det ligger i linje med mina värderingar.

Viljan att leva på ett sätt som jag innerst inne vet är rätt för mig är stark, men den räcker ändå inte alltid till för att stå emot krav från mig själv och andra. Samvaron med Holly och insikten om tidens gång är min största hjälp att motivera mig och få viljan att arbeta för det jag tror på, att bli större. Det är också en stor tillgång att jag har fått uppleva den glädje, känsla av meningsfullhet och samhörighet det ger att göra det jag vet är rätt för mig.

Inga kommentarer

Kommentarer är stängda.