Fortsättning 3 Farliga hundar

Fortsättning 3 Farliga hundar

Fortsättning 3 Farliga hundar

Jag tror inte på något rasförbud, då det helt enkelt inte är en framkomlig väg. Skälen är många till att det inte är en lämplig eller insiktsfull lösning. Vilken ras eller hundtyp det är fråga om, är bara en av många faktorer bakom ett aggressivt eller farligt beteende. Inte minst påverkar det vilka tidigare erfarenheter hunden har, hur den lever sitt liv och hur ägaren behandlar den. Om vi hade ett förbud mot vissa raser skulle följderna troligen bli som i Danmark – direkt avlivning av valpar och otillåtna hundar av de förbjudna raserna. Det skulle också innebära en hård och omänsklig kontroll av många hundägare och deras hundar. Ett sådant samhälle vill inte jag ha.

Men för den sakens skull bör vi inte förneka att våra hundraser skiljer sig en hel del i sina förutsättningar att vara farliga. Det finns på inget sätt någon enkelt samband mellan att stora hundar är mer aggressiva eller farliga än små. Men när en större hund blir aggressiv eller våldsam i lek eller jakt, kan den orsaka betydligt större skador än en liten hund. Vi kan inte heller blunda för att olika raser under lång tid har använts för olika ändamål, där vissa sysslor innefattar mer aggressivitet eller ett kraftfullt jaktbeteende. Det kommer att medföra olika statistiska risker med olika raser. Det innebär däremot inte att en viss individ av en speciell ras behöver ha större förutsättningar för att vara aggressiv eller farlig. Man skulle kunna säga att rasernas ”farlighet” finns på en skala, där det inte är antingen eller, utan mer eller mindre. Eftersom detta också i hög grad samverkar med t ex hundens erfarenheter, blir det många gånger svårbedömt varför en hund handlar som den gör.

Jag har under senare år funderat mycket på hur man hittar en fungerande lösning på problem med ”farliga” hundar. Först och främst behöver vi mycket större förståelse för hundar och hur de fungerar. I ett samhällsperspektiv skulle vi sedan fokusera på den stora sociala och känslomässiga nytta och glädje som vi har av våra hundar. Istället för att förstora faror och risker, som faktiskt är tämligen små jämfört med vad vi annars utsätter oss för. Men vi behöver också granska hundägarens dubbla ansvar – mot sin hund och mot alla i omgivningen. Frågan är om det är rimligt att vem som helst, utan utbildning eller insyn, kan skaffa vilken typ av hund som helst och vistas helt nära inpå andra människor och hundar. Det tål att tänka på.

Fortsättning följer ….

Kommentarer ( 4 )

  • Aloka

    Tack för en intressant dag på hundens hus som väckte många tankar!

    Mvh Aloka

  • Helt rätt att vi har ett dubbelt ansvar: mot vår hund och mot alla i vår omgivning.

    Men låt oss också ”fokusera på den stora sociala och känslomässiga nytta och glädje som vi har av våra hundar”. Då tycker jag att vi kan fundera på ytterligare ett ansvar, nämligen mot oss själva.

    Att vi tillgodogör oss denna nytta och glädje som hundarna ger oss.

    Alltså ett tredubbelt ansvar!

    • Kerstin

      Tack för en mycket tänkvärd kommentar! Ditt inlägg har fått mig att fundera en hel del och i fortsättningen kommer jag att prata om vårt tredubbla ansvar som hundägare.

  • Pingback:Farliga hundar eller farligt samhälle? | Explozen´s Andromeda Daughter of a King "Grace"