Fenomenet Cesar Millan

Fenomenet Cesar Millan

Fenomenet Cesar Millan

Cesar Millan väcker alltid mycket starka känslor och det är i sig intressant. Egentligen är inget av det han gör speciellt nytt, vilket gör uttrycket ”Cesar Millans metoder” lite underligt. Det är snarare så att Cesar Millan i sig själv är ett begrepp, en ikon eller en massmedial produkt. Visst kan vi diskutera hans ”metoder”, men jag menar att det inte är särskilt meningsfullt. Jag har tidigare i flera sammanhang hävdat detta, eftersom jag anser att det handlar mer om våra värderingar, vår inlevelseförmåga och Cesar Millans förmåga att dupera.

Våra värderingar är ofta svåra att förändra och ifrågasättande av dem väcker alltid starka känslor. Hur vi ser på uppfostran av både barn och hundar är ett sådant känsligt område. En del anser att en örfil eller ett kraftigt ryck i kopplet kan vara nödvändigt, andra menar att det alltid är oacceptabelt. För en del är det självklart att försöka prata med det besvärliga barnet eller att avleda den jobbiga hundens beteende, för andra är det dalt. Vi kommer att ha svårt att mötas i dessa bedömningar, för de grundar sig långt tillbaka i våra liv.

Vår inlevelseförmåga med andra levande varelser är också mycket olika. Många skulle säkert betrakta mig som överkänslig. Men jag flyttar på snigeln eller paddan som sitter mitt på vägen och riskerar att bli överkörd. När jag ser CM (och många andra som tränar hundar) känner jag hundens obehag och rädsla. Jag förstår att för den som inte gör det låter det som nonsens. Men faktum är att många människor mår dåligt av att se sådan hundträning för de upplever hundens känslor. Återigen är det svårt, för att inte säga omöjligt, att mötas med så olika utgångspunkt.

En anledning till att CM blivit så stor menar jag beror på hans förmåga att skickligt utnyttja en rad psykologiska knep. Han är symbolen för den starke, men ändå känslige mannen som hjälper genom att samtala och förstå. Han blandar det som är rätt och riktigt med det som jag anser är fel och förkastligt. Ena stunden riktar han uppmärksamheten mot ägarens brister och får denne att känna sig svag, för att nästa stund utsätta hunden för sin träning. Det ligger ibland en del i hans analyser, men de framförs på ett förenklat och populistiskt sätt. Han är mycket duktig i sin roll och jag misstänker att han har (och har haft) stark stöttning på många sätt (t ex genom massmedia).

Efter att ha tagit upp det som jag tycker är kärnan i hela frågan, ska jag ändå avsluta med att återknyta till själva behandlingen av hundarna. Personligen tar jag avstånd från sätt att träna hundar som bygger på maktmissbruk och oförståelse för hundens känslor. Det är vad jag ser när jag ser CM träna hundar. När det gäller elhalsband, stackel och strangulering av hundar är det inget att diskutera, det är förbjudet. Att använda sig av passivisering genom inlärd hjälplöshet görs ofta i vår hundhållning/träning. Det borde diskuteras, inte bara när det gäller CM. Redan Martin Seligman, som myntade begreppet, menade att det är mycket skadligt och man vet att det i den mest extrema formen kan leda till döden. Att bedöma när det skadar en hunds välbefinnande är svårt, eftersom olika individer upplever sin tillvaro olika. Men det är helt klart inget positivt sätt att träna hundar och ökar inte deras välmående.

Min upplevelse är att grundfilosofin hos Cesar Millan är ett maktutövande och kuvande av hundarna. Mitt sätt att betrakta relationen mellan hund och människa är ett annat. Men jag strävar inte efter att övertyga andra om detta, eftersom det är mina värderingar och mitt synsätt. Var och en får ha sitt så länge det håller sig inom lagen.

Kommentarer ( 30 )

  • Vilka underbart sunda åsikter!!! hoppas många verkligen läser och begrundar.Jag kan bara ställa mig bakom Dig.

    • Kerstin

      Tack för de vänliga orden :-) Ja, jag tror att det är viktigt att ta upp de här aspekterna också och inte fastna i de vanliga diskussionerna om metoder och hård kontra mjuk eller dominans/ledarskap kontra modernare synsätt. I alla fall behöver vi fundera på varför vi aldrig kommer längre än så.

  • Niklas Paulsson

    Hej Kerstin,

    Jag är jägare och har haft flera hundar som har varit viltspårsmeriterade och vi har flera gånger hjälpt polisen att söka efter trafikskadat vilt.

    En gång som jag särskilt minns var när jag och min vovve spårade upp ett rådjur som efter avfångning visade sig ha en krossskada med flera frakturer på ena frambenet och en ansiktskada med trolig underkäkesfaktur.

    Hade inte Penti gått ifatt rådjuret och hållit fast det så att en avfångning varit möjlig hade det fått genomlida kanske så länge som flera veckor av svåra smärtor från skadorna innan det slutligen hade dött av svält.

    Jag är lite hund-nerd och tycker jag väldigt mycket om mina hundar och därför använder jag mjuka/positiva metoder så långt det bara är tänkbart. Jag har läst böcker om både klicker-träning och ”batting”. Jag har din bok om Relationen mellan hund och människa i bokhögen som skall läsas – min åsikt innan jag har hunnit ta mig igenom din bok är att den skall baseras på ömsesidigt förtroende och respekt och absolut inte vara ett slav/ägar förhållande.

    Men .. När vi jobbar tillsammans med t ex eftersök så måste det vara jag som leder arbetet och kommandon måste respekteras annars så kan det bli farligt för både vilt, hund, mig eller ibland till och med 3’e person – t ex trafiskadat men ännu levande vildsvin nära bebyggelse …

    Exempel: I situationen när jakthunden har gått ifatt och håller fast ett skadat vilt så är att handgripligen sära på hund och vilt det enda sättet jag har lyckats få vovven att släppa taget och lära sig ”stopp”-kommando i den situationen.

    I andra länder förekommer det att man avsiktligt skadar vilt för att kunna träna på situationer som eftersök på ett realistiskt men ändå kontrollerat sätt. Både jag och andra svenska jägare jag har talat med är helt överrens om att det inte är en moraliskt/etiskt försvarbar träningsmetod.

    ”Så mycket korrigering som behövs” är den nu oftast använda metoden för träning av hundar för praktisk jakt och eftersök. Du verkar vara både kunnig och hundvän – jag lyssnar gärna och tar emot råd, tips och kunskap på hur man tränar hund på ett positivt sätt med så lite ”korrigering” som möjligt även för målet jakt/eftersök.

    • Kerstin

      Till Niklas Paulsson
      Tack för din kommentar! Ledsen att det dröjt så länge innan jag svarar, men det har varit semester och mycket som gjort att jag inte kunnat vara så aktiv på blogg och fb. Men jag har läst vad du skrivit och funderat på det.

      Jag har aldrig jagat och är därför inte särskilt insatt i träningsmetoder när det gäller jakt, inte heller vad som är ”nödvändig korrigering” eller inte. Men jag har under årens lopp med jämna mellanrum träffat på jägare och personer som tränar jakthundar som menar att det går att träna även jakthundar på helt andra sätt än de gängse. På samma sätt som ”alternativa” vallhundstränare säger om vallhundsträning. Att det helt enkelt handlar mycket om tradition och om fördomar att det måsta vara på ett visst sätt. Det går ju att träna in mycket säkra kommandon, t ex stopp eller att släppa byten, med positiva metoder och utan obehag även om det ofta tar lite mer tid. Jag skulle inte ens säga att ett kommando sitter säkrare eller är mer hundraprocentigt bara för att det är inlärt med hjälp av obehag eller hårdhänta metoder.

      Sedan tror jag personligen att det också är en fråga om olika hundindivider och vad det är man kräver av hunden. Kanske är det så att vissa individer nästan är omöjliga att motivera med vänliga och positiva metoder till just det vi vill att de ska utföra. Det kan bero på deras anlag, erfarenheter eller helt enkelt för att det vi vill att de ska göra är mycket långt från det som skulle vara deras naturliga sätt att bete sig. Kanske har de ovanligt starka egna drivkrafter, svag motivation för att samarbeta med oss människor, stark egen vilja och självständighet eller något annat som försvårar att motivera dem för just exakt det vi vill att de ska prestera. Några exempel är ”sällskapshunden” som har kraftig jaktlust och några gånger fått chansen att jaga, men som ägaren vill kunna ha lös, eller jakthunden, alternativt vallhunden, som är mycket ”het” i sitt arbete, men som föraren vill ha hundraprocentig kontroll på. I dessa situationer är det säkert många som tar till ”korrigeringar”, hårda nypor eller vad man nu vill kalla det. Men en sak är ju alldeles klar – vi människor har alltid valet om vi vill det eller inte.

  • Tack Kerstin! som vanligt formulerar du de tankar jag har!

  • Katarina östman

    Med erfarenhet av fem gatuhundar kan jag bara hålla med. Hade jag klivit in i rollen som ”stark ledare” och kanske straffat hundarna för deras beteende hade jag förmodligen fått avliva, om inte alla så i alla fall en. Hade jag inte förstått den rädsla, panik och fullständig brist på förtroende för människan som den hunden hade vi ankomst, så hade jag klassat hunden som aggressiv.
    Det tog mig åtskilliga veckor att bygga ett förtroende så pass att jag kunde sätta på ett halsband så vi kunde gå ut med honom. De veckorna blev det mycket städning. :)

  • Mimmi Engh SafeDogs

    Tusen takk for at du kan sette ord på det vi alle som føler og ser hvordan noen hunder har det i hverdagen. Disse ordene kommer jeg til å dele overalt der jeg kan. Om du vil oversette denne til engelsk så kan jeg også få delt den til alle mine engelsktalende hundevenner/hundetrenere/hundepsykologer :) Du er alltid best :)

  • Dorte Nielsen

    Her er link til en satirefilm over Cesars træningsmetoder.
    http://m.youtube.com/watch?feature=plcp&v=PIEjuu0STf4

    Producenten, Emily Larlham, er en dygtig hundetræner, og hun skriver om Cesar:
    Every time a dog bites Cesar, the dog gains one more bite in their bite history, making the dog more likely to regress to biting in the future. The reason the attention noise didnt work with your dog is that you didnt train it enough, or your dog was too over aroused to listen to you. Its the same when a dog doesnt come back when you call: if it doesnt work, it means you didnt proof the recall enough. I am not against trying different things… just not using techniques that cause harm.

    Læs evt. mere om Emily her:
    http://dogmantics.com/
    … hvorfra der også er link til hendes youtube-kanal med gode, fremragende instruktionsvideoer.
    Emily taler lovlig hurtigt for mig, men så ser jeg bare videoerne flere gange. Derved får jeg også bedre styr på kropssprog og timing :)

  • Tak Kerstin. Jeg er helt enig i dine betragtninger. Flot formuleret :-)

  • Marianne Brolin

    Trodde att jag var ensam om att tycka att CM metoder att uppfostra hundar är fel, reagerade när de satte ett elhalsband på en hund, helt fel uppfostringsmetoder att använda.
    Håller helt med dig Kerstin

  • Annelie Kristensen

    Hej Kerstin!
    Vad bra skrivet ,skönt att få veta vad du tycker om detta! Jag har så klart förstått dina synpunkter om CM men det var ändå skönt att bli påmind om att du finns och även andra människor som du! Jag möter ofta människor som tycker CM är bra och jag blir så nedstämd och orkar inte längre argumentera emot CM-anhängarna för dom är så säkra på sin sak ,för dom har sett CM på tv! Mest är det okunniga hund-ägare som tar till sig kunskap på det lättare sättet ,genom att se på tv!

    mvh
    Annelie

  • Lena

    Har Karelare. De anses som vassa och för var de även folkilskna/hundilsk. Dessa använder man hårda metoder på och jag kan tro det är därför de ibland blir hund/folkilskna.
    Min ettåring har uppfostrats med morderna metoder. De som förstår sig på, skakar på huvudet. Andra förvånas över hans mjuka sida i sociala sammanhang.
    I jungsele gick han en spårkurs. Ledarna ville gärna se honom i hänget. Han lekte med linbjörnen så det stod härliga till. Det gubbarna såg var hur han formligen slet sönder björnen. Men så är det om man får leka och testa och klura, då får man självförtroende. Han går lika bra i sociala sammanhang som i skogen. Sen är det den fina kontakten vi har.

  • Martine Everett

    Hej Kerstin!
    Vad skönt att känna igen sig i det du beskriver om att vara överkänslig. Jag känner igen mig jag lider t o m när jag ser polishundar i arbete och vad de får stå ut med. Och du sätter verkligen fingret på kärnan när du beskriver uppfostringsmetoder att de har med våra grundvärderingar att göra. Jag känner mig stärkt när du ger mig orden för att komma vidare förbi diskussionen om hårda kontra mjuka metoder. Och det du skriver om CM tycker jag är så klargörande. Nu känner jag mig styrkt för du hjälpte mig att sätta ord på det jag känner och tycker. Det enda jag önskar är att känslighet var en egenskap som värderades högre.

    • Kerstin

      Till Martine Everett
      Håller alldeles med dig om att känslighet skulle vara en egenskap som värderades högre. Vi är inte heller alldeles ensamma om att tycka så :-) Jag kommer så småningom att återkomma till detta i ett nytt blogginlägg.

  • åsa alexandersson

    Tack! Jag får allt svårare att besöka t.ex BK då jag är rädd för att se hundträning jag mår illa av, känner mig shåpig för att det är inte mig det är mest synd om, det är hundarna, men tack.

  • Skönt att läsa det du skriver o att du särar på sak o person plus att du klart tar avstånd från våldet-el, spackel o att hänga hundarna! Det är komplext!! Instämmer med dina tankar!

  • Kanonbra skrivet Kerstin. Håller helt med.

  • Hej Kerstin!

    Kloka ord som vanligt! Jag fixar inte att titta på hans program några långa stunder för jag är på god väg att kasta ut TV:n varje gång:-)

  • Emmelie

    Men vad är detta, du lägger ju jättemycket värdering och fördömande i ditt inlägg.

    Varför är det att så många som endast använder sig av ’snälla metoder’ har ett sådant behov av att fördöma och kritisera samt ibland trycka ned dem som inte är frälsta på klicker eller operant inlärning? Jag har aldrig hör så mycket ’skitsnack’ om andra som just i dessa grupper….

    Sedan kan väl var och en tycka vad man vill om hans metoder, men dessa ständiga attacker på andra människor måste faktiskt upphöra.

    Det finns väl många inom den ’snälla’ gruppen hundtränare som är minst lika manipulerande och dominanta mot andra som du anser att CM är.

    Sedan är min personliga åsikt att operant inlärning hanterat på fel sätt, speciellt när man använder det i ’uppfostrings’ syfte är väldigt stressande för hundarna och det om något är väl inte ’snällt’….Och jag har endast sett en handfull personer som helt ut förstår operant inlärning och kan använda det.

    Emmelie

    • Kerstin

      Till Emmelie
      Du har alldeles rätt i att det handlar om mina värderingar, det är just lite av poängen i det hela. Jag menar att frågan om CM mest är en fråga om våra värderingar, inte så mycket hundträning i sig. Det är därför det blir så extra känslomässigt laddat.

      Sedan tror jag också att du har helt rätt i att det finns manipulerande och dominanta hundtränare inom många läger, även bland de ”mjuka” eller vad vi nu ska kalla dem. Men det jag, och många med mig, reagerar mot är den enorma påverkan som CM får genom massmedia och effektiv sponsring. Om man upplever hans program och sätt att närma sig ”hundproblem” som obehagligt och oetiskt, är det ju inte konstigt att man reagerar mot att han får sådan möjlighet att indoktrinera människor.

      Sedan skriver jag inget om klicker eller operant inlärning, så det vet jag inte riktigt varför det kommer upp i din kommentar. Jag känner själv en del tveksamheter runt användande av klicker ibland, men det får nog bli en annan diskussion.

  • Ewa

    Håller helt och fullt med dig..så bra skrivet! :)

  • Jonas

    CM är så populär enbart för att har är väldigt karismatisk. Precis samma sak med Barack Obama, Dr. Phil m.fl. Finns mängder av människor som blir helt hypnotiserade när de hör människor som dessa tala.

  • Bella

    Tack Kerstin, och håller med dig fullt ut!! Det är vidrigt att han har blivit hundtränare med hela världen, för det kommer han aldrig vara i mina ögon. Vi människor har valt att göra hundarna till våra husdjur, då är det banne mig vår PLIKT att VILJA förstå dem, på deras villkor. Träning ska anpassas efter art, ursprung, gener, erfarenheter, ras och individ. Punkt jävla slut. MIN åsikt ;)

  • Jennie L

    Jag tycker väldigt mycket om CMs program och har lärt mig mycket. Jag gillar hans sätt att jobba med ägaren och deras energi. Jag har lärt mig att inte enbart fokusera på hunden och dess beteende utan mer på den energi hos människan som skapar beteendet. Inte en enda gång har jag sett en hund som är rädd för Ceasar och jag har aldrig sett honom skada hundar. Ibland har han ryckt i kopplet för att få hundens uppmärksamhet men han har noga förklarat för ägarna att kopplet inte ska användas till att slita eller dra eller tvinga. Han är också tydlig med att förmedla hur ledarskapet måste fungera även när hunden är lös.
    Jag blev därför väldigt förvånad när jag läste din textnovan. Och nyfiken. Har du något konkret exempel på någon hund i programmet som du skulle hantera annorlunda?

    • Kerstin

      Till Jennie L

      Vi kan göra ett försök att diskutera CM över nätet, men jag tror att man oftast behöver träffas för att sådana samtal ska fungera bra. Jag har ett exempel på ett program som jag ofta har använt i lektionssammanhang då det finns mycket att diskutera i det. Det är visserligen ett gammalt avsnitt, men det spelar väl egentligen ingen roll. CM tränar där en sheltie som skäller på brödrosten, mikron, när ägarna pratar i telefon etc. Hans huvudsakliga träning är att hålla fast hunden och trycka ned den mot golvet (med sitt berömda handgrepp), samtidigt som han kör brödrosten gång på gång precis bredvid hunden. Hunden får panik och försöker fly, men ger till slut upp att försöka undkomma. För mig är den träningen djurplågeri, för CM är den ett sätt att tala om för hunden att den kan ta det lugnt och överlåta situationen åt honom/ägarna. Jag skulle använt klassisk desensibilisering till brödrost, mikro och annat som hunden reagerade med obehag/rädsla för, samt positiv förstärkning av önskvärt beteende. Det tar oftast längre tid att träna på det sättet, men ger å andra sidan inga biverkningar och utsätter inte hunden för en sådan kraftig ångestsituation.

      CM pratar mycket med ägarna och bland annat kommer han fram till att mamman i familjen har skapat hundens beteende genom sitt beroende och att ”dalta” med hunden. Han frågar till och med hur dottern kan ha ett så bra temperament när mamman har ett ”så dåligt”. Trots denna analys, som pekar ut mamman som orsak till hundens problembeteende, tränar CM hunden som han gör. Han borde istället ha lagt mycket tid på att hjälpa mamman att förändra sin relation till hunden. Att utsätta hunden för det han gör känns allt annat än rätt och försvarbart. Det är också intressant att se mammans ansiktsuttryck när hunden får panik och försöker fly. Hon mår enormt dåligt av att se sin hund i den situationen, vilket också är en tydlig varningssignal. Som seriös hundtränare tränar man inte en hund på sätt som ger ägaren starka obehagskänslor. Personligen skulle jag ha ägnat mycket tid åt att hitta lämpliga gemensamma sysselsättningar för mamman och hunden, för att både aktivera denna livliga hund och för att utveckla deras relation på ett positivt sätt. Det skulle också varit värdefullt att göra mamman mer medveten om hur hon skulle kunna använda sitt kroppsspråk och sin mimik på ett tydligt sätt i samspelet med hunden.

      Du kanske har något exempel där du tycker att CM behandlar hunden på ett vänligt sätt och uppnår resultat? Det finns ju många episoder med CM på YouTube, så du får gärna ta ett exempel därifrån som jag kan titta på.

  • Jennie L

    Hej!
    Ditt exempel låter verkligen hemskt och jag håller till 100% med dig om att det finns andra sätt att lösa problemet på.
    Jag har inte sett det programmet som du beskriver och jag har inte sett program där han gör något sådant. Kanske har han utvecklats med tiden och hittat bättre metoder i de nyare avsnitten?

    Här är en länk: http://www.youtube.com/watch?v=_pNl2DPt16U

    Hunden Elvis har ett liknande problem som du beskriver ovan men Ceasar hanterar det (enligt mig) helt annorlunda mot vad du beskrev om sheltie.
    Även hunden Jack- som har fobi mot att gå på ett speciellt golv, tycker jag att Ceasar hjälper mycket bra. I fallet med Jack får han positiv förstärkning efter utmaningen. Men i själva utmaningen krävs tydligt ledarskap och Ceasar drar en aning i kopplet för att leda Jack rätt. Jag tycker att det verkar bra. (?)

    • Kerstin

      Svar till Jennie L:

      Hej!

      Jag har nu titta igenom YouTube-avsnittet, det var ganska långt och innehöll tre fall. Fallet Elvis som du tar upp finns mycket att säga om. Först av allt ska man notera att CM här använder ett stackel, som förutom att vara förbjudet i Sverige, är ett mycket otrevligt dressyrhjälpmedel. Många som ser detta avsnitt märker kanske inte att CM har satt på hunden detta halsband innan de börjar träningen. Eftersom ett stackel har taggar som är riktade in mot hundens hals, kan hundens beteende förändras av detta kraftiga obehag i sig. Träningens mål är att hunden ska vara stilla och undergiven – jag ser för min del en mycket osäker hund som känner starkt obehag vid flera tillfällen. Särskilt illa upplever jag situationen när hunden tvingas vara mycket nära ett flertal stora hundar, efter att ägarna har berättat om hur hunden tidigare blivit attackerad av hundar. För mig är det inte ett empatiskt sätt att närma sig problem med rädsla för andra hundar och ett tydligt tecken på hur Elvis mår är svansen som han håller långt in mellan benen.

      Hunden Charlotte är inget av de fall som du refererar till, men eftersom det var först såg jag det också. Här kommer ett rätt obehagligt synsätt fram i träningen, nämligen att hunden ska anpassas till de förhållanden som råder. För mig är det här en hund som mår riktigt dåligt i den familjesituation som hon lever i. Hunden är införskaffad som sällskap/lekkamrat till barnet i familjen. Barnets beteende med hunden är förfärligt och skulle vara det absolut första man som seriös hundtränare tog fasta på. Det sägs visserligen att barnet behöver ”uppfostras”, men hela avsnittet igenom får barnet göra som det vill mot hunden. Hunden tränas istället med obehag (nyp och fasthållande) och allt fokus är på att hunden ska fungera i den situation där den lever. Jag upplever dessutom att det här är en mjuk och försiktig hund under den mycket stressade ytan.

      Den sista hunden, Jack, är kanske den där träningen går minst obehagligt till. Han lider av golv- och trapprädsla, som det idag i och för sig finns olika tankar om orsaken till. Personligen känner jag att den här typen av fall ska behandlas i samarbete med en kunnig och förstående veterinär. För CM är träningen en fråga om att låta hunden själv komma över sin fobi (med inslag av hjälp/tvång i några lägen). CM betonar som så ofta ledarskapet och han säger att ”rädsla, fobier och tvångstankar ska ingen hund behöva lida av. Lösningen är ledarskap för när vi människor ändrar vårt beteende/kroppsspråk sker mirakel med hundarna”. Att det kan vara viktigt att bli medveten om sitt kroppsspråk håller jag med om. Men jag menar att hela ledarskapstänkandet som CM grundar sitt synsätt och sina metoder på är en täckmantel för helt andra behov än hundens. Men det är en mycket större och mer övergripande fråga som jag tänker återkomma till i ett nytt blogginlägg :-)

    • What an awesome way to explain this-now I know eveiythrng!

  • Jenny

    Du skriver mycket bra och de är ju ”skönt att du inte vill Tvinga nån att tycka som du”.. Men att som du gör smutskastar någon o samma bransch? Är de så man gör för att få många kunder, fans, bokköpare eller va ni nu kallar oss. Om han nu är så hemsk som du/ ni beskriver honom varför har han en hel hop (70st?) hundar som i mina ögon inte mår dåligt och som följer honom med viftande svansar?… Jag såg ett avsnitt en gång om en kille som hade en varg i hundgården hemma. CM tog då med en annan tjej som också höll på med hundar/ vargar.. Hon la sig och kurade ihop sig och visade sig underlägsen vargen och ja blev förvånad över hur hon höll på….CM vart också förvånad men han sa också att de är hennes sätt och jag respekterar de?! Att du är avundsjuk på att han har blivit stor kan ju ingen ta miste om! Usch för smutskastning!