>En dag på Nordens Ark

>En dag på Nordens Ark

>En dag på Nordens Ark

>

I lördags var jag på en intressant seminariedag på Nordens Ark. Syftet med dagen var att öka medvetenheten om hur vi människor fungerar och hur vårt beteende påverkar de stora rovdjuren. För min del dök det upp många spännande tankar och associationer till det jag håller på med och till det som är det viktiga i livet.
Några insikter som jag själv känner stark med dök upp många gånger i olika föredrag.
  • Att lära känna och förstå sig själv är helt avgörande för förmågan att samarbeta och komma andra levande varelser nära. Samarbete är det vi strävar efter och mår bra av.
  • Det är inte genom att sprida information och biologisk kunskap om djur som vi påverkar människors attityd. Vi måste förändra de känslor som ligger bakom attityden, t ex rädsla eller avsmak, för annars har kunskapen ingen effekt.
I allt arbete med människor och djur behöver vi komma ihåg att det är den upplevda känslan som måste tas på allvar. När en person upplever stark oro eller rädsla för t ex vargar, är det helt meningslöst att berätta att vargar inte dödat någon människa på över hundra år, att de normalt är skygga och att sannolikheten att träffa på en varg är försvinnande liten. Precis på samma sätt som för den flygrädde – att veta att det är försvinnande liten risk att dö i en flygolycka jämfört med i en bilolycka är inget  som hjälper mot den förlamande känslan av rädsla.
Vad kan vi då göra? Först gäller det att acceptera att det handlar om människors känslor, vilket gör det komplicerat. Rädslan är självklart en vanlig känsla och den är förhållandevis lätt att förstå. Men det finns många fler känslor och behov inblandade, vilka ibland kan vara besvärligare att se. Jag tror att mycket av det hat och den bitterhet som finns i rovdjursfrågor bottnar i mer än rädsla. När människor känner sig illa behandlade och överkörda, t ex av myndigheter, kan de uppleva sig som maktlösa offer. Det kan leda till att man blir passiv och deprimerad, men lika väl att man blir aggressiv och tar lagen i egna händer. Häri ligger de verkligt stora svårigheterna att lösa.
För en sak är säker – viljan att förändra sig måste vara förankrad hos den som ska förändras. Om man hela sitt liv varit rädd för något, t ex vissa djur eller att vistas i naturen, kanske man kan se vinsten i att övervinna sin rädsla. Men den som känner hat och aggression mot rovdjur, och dessutom gärna agerar för att utplåna dem, är nog svår att övertyga om att det vore bättre att förändras i sina känslor. Kontakten mellan vårt intellekt och våra känslor är oftast dåligt utvecklad hos oss, vilket också var en av föredragshållarnas grundbudskap. Men vi kan bara fungera väl med andra (även rovdjur) när vi lär känna och förstår oss själva, upplever oss delaktiga och därmed mår bra i våra egna liv.
Tidigare har jag publicerat en artikel med samma tema i Djurskyddets tidning. Läs den här

Inga kommentarer

Kommentarer är stängda.