Jag hörde ett inslag i ekot i fredags som handlade om hur vi i Sverige ska se på frågan med ”farliga hundar”. De inbjudna, Mathias Sundin från folkpartiet och Hans Rosenberg från Svenska Kennelklubben, hade helt olika åsikter i frågan. Men båda två har både fel och rätt i det de säger. Frågan är bara varför vi alltid ska hårdra och förenkla frågor på ett sätt som gör slutsatsen helt felaktigt. Svårigheterna med hundar i vårt samhälle är inte bara en fråga om vilken sorts hund det är, lika lite som enbart ett ägarproblem. Det är en fråga om ägaren och hunden och omgivningens beteende (samhällets synsätt). Men det kan aldrig vara hundens fel.
Jag ger i dagarna ut en bok som jag vågar påstå är den första att väga samman och försöka se hela sammanhanget bakom ”farliga hundar” i samhället. Men det blir av nödvändighet en ganska komplex bild, där vi inte kan dra enkla slutsatser om snabba åtgärder. Jag vill dels bygga min bild på hur verkligheten faktiskt är, dels på en omtanke och empati om alla parter. Den blir på så sätt en form av vision, men det betyder inte att den är en omöjlighet. Det handlar om ett annat synsätt och att vi behöver tro på att vi själva kan forma vår framtid. Om vi vill kan vi steg för steg komma till målet, även om det tar tid. Men det är viljan som avgör.
Boken tar upp många olika frågeställningar och försöker se helheten. Några exempel på olika perspektiv är att:
- vi behöver förstå hundarna och deras aggressivitet bättre
- vi kan utveckla mycket bättre bedömningsgrunder än nuvarande tester
- den nya tillsynslagen tillämpas godtyckligt och fungerar skrämmande dåligt
- så här kan det gå när tillsynslagen tillämpas (två autentiska fall)
- hundägare blir helt rättslösa då polisen ensidigt väljer privatpersons anmälan.
Den som är intresserad av boken hittar mer information här på hemsidan.
Ett mycket läsvärt och välskrivet inlägg, och en bra sammanfattning och ”aptitretare” för dem som ännu inte har läst boken (vilket jag har haft den stora förmånen och glädjen att få göra).
Och som synes: nu går det att kommentera bloggen … :-)
Sitter och läser boken nu och är faktist rätt så bestört! Alla som har hund, känner en som har hund eller vilken annan människa som helst bör läsa den! Visst att man som hundägare alltid har ett ansvar, men att okunskapen hos myndigheter om dessa fallen är så låg är skrämmande. Tack för läsvärd information och att det finns människor som står på djurens sida!
(skrev med min mors blogg, hon gillar att skriva om djur och natur)