>The greatness of a nation

>The greatness of a nation

>The greatness of a nation

>

Nu är det fyra år sedan det hände, men jag blir fortfarande både ledsen och förargad när jag tänker på det. Djurskyddsmyndigheten lades ned! För mig är det nästan obegripligt att den verkligen stängdes efter så kort tid och att det nu fyra år senare är som om den aldrig hade funnits. Hur kunde det gå så?
När jag tänker efter inser jag att det inte alls är konstigt. Vi är tyvärr inte mogna än i Sverige för ett så stort steg. Djur står oss människor känslomässigt mycket nära. Det kan vara känslor av alla de slag som de lockar fram hos oss – kärlek, beroende, samhörighet, äganderätt, makt och prestige. Just detta att våra djupaste känslor och behov är sammanlänkade med djuren, gör oss oförmögna att se på dem på ett moget och ärligt sätt.
Därför är frågan om hur vi behandlar våra djur något av det heligaste som finns och det ska ingen utomstående, som t ex en myndighet, lägga sig i. Parallellen till synen på barn för kanske 50 år sedan påtaglig – det ska väl ingen annan bestämma om jag får slå mitt barn när det inte gör som jag säger! När det gäller barnen har utvecklingen, om än lite motvilligt, fram till nyligen gått i rätt riktning. Vilket innebär att de nu i högre grad tillskrivs egna känslor, behov och ett egenberättigande. Det leder också, i bästa fall, till större rättigheter för barnen. Men för djuren är motsvarande utveckling långt borta.
Kanske var det därför jag hörde så många som reagerade mot Djurskyddsmyndigheten. Hundmänniskor tyckte inte att någon skulle lägga sig i hur många hundar de hade och om deras hund fick sitta i bur emellanåt. Hästmänniskor ville inte skaffa en häst till för att deras häst skulle få sällskap. Många upprördes över att man la sig i hur nötkreaturen på Revinge hade det och nästan alla tyckte att nu gick det väl ändå för långt när man började diskutera att fiskar känner smärta och att det kanske inte är självklart att man ska agna med levande bete. Det som förvånade mig mest var nog att det t o m på djurskyddssidan fanns en så påtagligt kluven inställning till Djurskyddsmyndigheten.
Kanske kan det i framtiden vara möjligt för en ny myndighet som har djurens perspektiv som sitt mål. Men det är först genomförbart när vi människor kommit längre i bearbetandet av våra omedvetna känslor och behov. Genom det kan vi få uppleva den moraliska och etiska utveckling som är nödvändig.
Följande kända citat av Mahatma Gandhi säger allt i en mening.
”The greatness of a nation and its moral progress can be judged by the way its animals are treated”
Fritt översatt till svenska:
En nations storhet och dess etiska framsteg kan bedömas av hur man behandlar sina djur.
Tips: för den som lever med en hund eller arbetar med hundar är föreskrifterna om hållande av hund och katt både intressanta och nödvändig kunskap. Föreskrifter om hund och katt

Kommentarer ( 2 )

  • Baron och Falstaff

    >Ett mycket klokt och välskrivet inlägg!

    Jag undrar också om det inte är dags att se över lagstiftningen! Många lagar tenderar att bli alldeles tandlösa, och skulle behöva skärpas, preciseras och konkretiseras.

    Vi borde ställa frågor och påverka politikerna, så att det bildas en lobby (i t.ex. Riksdagen) som arbetar för lagstiftning inom djurskyddsområdet.

    Man kanske skulle börja med att ta reda på vilka riksdagsledamöter som har hund/katt/häst … Till dem skulle man skicka länken till ditt inlägg!

  • Anonymous

    >Om djurskyddsinspektörer var anställda för att dom hade en stor kunskap och lång erfarenhet om djur och deras behov och inte för att man gått en viss utbildning tror jag att man skulle ha kommit enormt mycket längre än vad man kommit idag. Vad gäller jämförelsen med barn kan jag bara konstatera efter att ha jobbat inom barnomsorgen i 21 år och haft hundar och hästar i 23 år att om barn var omfattade till hälften av alla lagar och regler som häst-och hunägare har skulle det var skulle barnen ha det himla mycket bättre än idag.