Mitt senaste inlägg var tydligen efterlängtat. Tack för alla era vänliga kommentarer! Jag tänkte fortsätta helt kort på samma tråd, för att senare återkomma igen till ämnet.
Jag får ibland frågan från arga eller besvikna personer som vill höra om jag har något råd som kan hjälpa dem. De är frustrerade för att ett synsätt som de inte delar får så stort utrymme i media. De känner sig maktlösa när de ser att det blir vanligare att hundägare omkring dem behandlar sina hundar illa och hänvisar till att de har sett på tv att man ska göra så. De vill göra något men vet inte vad de ska göra.
Jag tror bara att det finns ett sätt som ger det resultat vi eftersträvar. Men precis som med hundträning är det den långsamma och tålmodiga strategin som vinner i längden. Enkelt uttryckt – lev som du lär. Det är inte genom att konfrontera och debattera som vi kommer vidare. Det tömmer oss bara på kraft och gör oss lätt mindre empatiska. Nej, det är genom att visa på ett annat sätt att leva med hundar – vänligt, prestigelöst och i samhörighet – som en förändring kan ske.
Det är klart att vi måste reagera och säga till när något är fel. Men det viktigaste är att hitta sin egen övertygelse och sitt eget parallella spår där vi kan vandra vår väg. När vi blir tillräckligt många som går i de parallella spåren kommer förändringen av sig själv.
Jag avslutar med en av mina favoriter, en mycket känd dikt av Stig Dagerman:
”Jorden kan du inte göra om.
Stilla din häftiga själ.
Endast en sak kan du göra:
en annan människa väl.
Men detta är redan så mycket
att själva stjärnorna ler.
En hungrande människa mindre
betyder en broder mer.”
Alltid så kloka ord! Precis som när du undervisade oss under vet. utildn. Tack!
Fine og viktige tanker. Takk for det nydelige diktet! Som nordmann kjenner jeg Stig Dagermann bare fra novellen ”Att døda ett barn”, den har jeg til gjengjeld lest mange, mange ganger. Som norsklærer i ungdomsskolen bruke jeg den, mine elever leser den minst en gang, oftest to. Jeg skjønner nå at jeg må lese mer av han :) Jeg deler forøvrig dine tanker om å spre holdninger og tanker på en rolig måte i naturlige sammenhenger der en er. Store bokstaver og mye lyd fører bare til at andre går ned i skyttergravene, og der er det ikke mulig å nå noen. Hadde noen villet og kunnet lage program for TV som formidlet kunnskap og andre holdninger, hadde det virkelig være bra. Da uten å kritisere andre :)
Du har så rätt, förändring går långsamt och endast via handling förändras diskursen hur man ser och lever med djur. Den där dagsedeln är en klassiker och passar verkligen på ditt inlägg!
Christina
Tak, tak, tak Kerstin for disse ord. Det er præcis sådan jeg føler.
Da debatten om Cesar Millan kørte på sit højeste her i Danmark var jeg helt fremme i front, og det endte faktisk med, at han aflyste sit foredrag i Danmark. Dejligt……men der var ikke gået mere end et årstid, så begyndte det hele forfra, og denne gang orkede jeg ikke at være med at skrive. På en måde føltes det forkert, og jeg havde lidt dårlig samvittighed, men følte præcis som du beskriver her i dit indlæg….så nu vil jeg slippe min dårlige samvittighed :-). Kram Dorte
Jeg er ei norsk jente som ble omvendt fra å like Millans metoder til å kun bruke positive. Jeg er med i diverse hundegrupper på nettet og får stadig kasta etter meg at jeg anklager personer for å være dyremishandlere osv. bare fordi jeg har en sterk mening ang. hva som er rett og galt i hundetrening. Funnet ut at det beste er å ikke si så mye, om folk vil bry seg kan de oppsøke kunnskapen selv. Det du sier her er så sant. Det suger energien fra en. Heldigvis vet jeg at mine hunder har det bra. Forhåpentligvis vil resten av verden følge etter en gang i fremtiden. Takk for kloke ord!
Så viktigt att tänka på, och så lätt att glömma bort! Jag upptäcker ofta att jag blir frustrerad, arg och konfronterande mot hundägare som jag tycker behandlar sin hund för hårt, fast jag VET att det bara gör att de absolut inte kan ta till sig vad jag säger.
En dag hoppas jag ha kommit så långt med min hund att han kan vara den som berättar om rätt väg istället…
Men visst är det så!
Hunden är ju helt enkelt en ”familjemedlem” i familjen.
Vilken härlig dikt.
Var på din föreläsning i Hundens Hus. Trevligt och intressant!
Ha en riktigt bra dag :D