Jag har nog alltid ganska ingående granskat det jag hör, men sedan jag började praktisera kritisk medvetenhet gör jag det mer systematiskt. När jag lyssnar på nyheter eller tar del av vad som sägs och skrivs på olika medier, tänker jag nu för tiden oftast i ett längre perspektiv eller på vad som ligger bakom.
Ett exempel som jag funderat mycket på under flera år är den människosyn som blir allt tydligare i frågor som rör vård och omsorg. Att ge sjuka och äldre den vård och omsorg de behöver kostar pengar. Detsamma gäller att ge alla barn en likvärdig och bra skolgång. Plötsligt får vi en tärande sektor (vård och omsorg) och en närande (industri) i samhället. Men det här handlar om att vilja ha ett samhälle som bygger på empati, rättvisa och jämlikhet. Vi har tappat den dimensionen under alla år med propaganda för att marknaden styr – även att bedriva värdig vård och skola ska vara lönsamt, även om det är en total omöjlighet.
Först kom många år med neddragningar, av både resurser och personal. Färre skulle göra mer, ofta med mindre budget. I det sammanhanget blev det populärt att prata om ”utmaningar” – det skulle vara en utmaning att få det att fungera genom att t ex tänka ”utanför boxen”. Jag skulle istället säga att det är en mycket cynisk inställning där människor far riktigt illa, vilket också börjar bli uppenbart. Många anställda inom vård och skola har arbetat och stressat ihjäl sig. Många sjuka och äldre har inte fått den vård och omsorg de har behövt. Många skolbarn har av olika skäl hamnat utanför systemet och fått en svår framtid.
Men nu kommer lösningen och det är då vi verkligen måsta använda vår kritiska medvetenhet. Robotarna som ska lösa våra problem genom att de gör människors jobb bättre och mer felfritt. Jag är alldeles övertygad om att kontakt med andra människor är det bästa för både sjuka och äldre personer. Men, och det är ett viktigt men, om människorna är mycket stressade, mår psykiskt dåligt och kanske gör fel i sitt jobb, är det inte lika säkert att de gör ett bättre jobb än robotarna.
Den avgörande frågan är om vi ska nöja oss med detta. Jag menar att vi istället måste se till orsakerna till att en robot kan vara bättre än en människa i social kontakt med en annan människa. När vi ser vad det beror på inser vi att vi måste arbeta för ett annat samhälle – ett samhälle som tar hand sina medborgare. Ett samhälle där medmänsklighet och social närhet är viktigt, inte ekonomi och vinster.
Inga kommentarer