Orättvisa – ett ord som väcker starka känslor

Orättvisa – ett ord som väcker starka känslor

Orättvisa – ett ord som väcker starka känslor

Samhällen som värnar sina barn går mot en lyckligare framtid än de länder som inte gör det. En lycklig barndom är både ett mål i sig och ett medel för en social utveckling.

Citatet ur Barn, Rädda Barnens tidning nr 3/2011, av nationalekonom Stefan de Vylder.

Orättvisa. Det är ett ord som väcker starka känslor hos mig. Men jag tror inte att det bara är hos mig. Väldigt många vuxna människor och nästan alla barn reagerar kraftigt på orättvisa. Borde vi då inte lyssna på den starka intuitiva känsla som finns i detta ord?

Jag råkade höra att radion under november har ett tema – Den orättvisa skolan. Det fick mig att fundera över ett ämne som är mycket angeläget för mig. Jag har en vision om ett samhälle som ser och på allvar förstår barnen och deras behov. Som ser hur dåligt många barn och ungdomar mår och förstår vad vi måste göra åt det. Inte tidigare betyg, större krav och mer känslor av att inte räcka till. Inte ytterligare stress, tävling och konkurrens. Nej, detta måste naturligtvis vara fel väg att gå, om vi lyssnar på vår empatiska och intuitiva känsla.

Vi måste acceptera att skolan kostar massor om den ska vara riktigt bra. Pengar, tid och mycket resurser i form av lärare och vuxna som själva kan vara bra förebilder. Det handlar om hur människor (både elever och lärare) mår och allas rätt till lika möjligheter och en empatisk behandling. Skolan ska förbereda för ett liv i samhället och då är inte bara kunskap det viktiga. Kanske är det inte ens det mest lönsamma på sikt.

Nummer ett måste vara att de ungdomar som slutar skolan fungerar bra i sin vardag och socialt med andra människor. Att de är i psykisk balans och kan möta livets alla sidor. Då kan kunskapen komma till nytta, men vad är den värd för människor som mår dåligt och inte orkar med sina liv? Det är först när barn och ungdomar är någotsånär i balans som de kan vara motiverade och verkligen ta till sig och ha nytta av det de får lära sig i skolan.

Jag hörde för en tid sedan ett radioprogram där man läste upp ett brev från en äldre kvinna. Det var ett gripande brev om den stora påverkan som uppväxten har för våra liv. Hon kom från ett arbetarhem, flyttade i mycket ung ålder till en annan social miljö där hon fick gå i skolan. Hon var alltid utanför, kände sitt utanförskap, släpptes aldrig in. Hon utbildade sig och klarade sig till det yttre bra hela livet. Men ensamheten och känslan av utanförskap och att inte vara tillräckligt ”fin” hade alltid funnits med och också gett upphov till depressioner. Varför ska det behöva vara så här? Varför förstår vi inte hur känsliga barn är och hur kraftig påverkan blir för hela livet?

Har nu detta någon association till hundar? Ja, på flera sätt. Den stora påverkan tidigt i livet finns även för hundar och jag reagerar lika kraftigt när människor eller djur blir orättvist eller illa behandlade. För mig är det en stark drivkraft att skriva.

Inga kommentarer

Kommentarer är stängda.