Om mod igen

Om mod igen

Om mod igen

För en tid sedan skrev jag om modet att vara känslig. En person bad mig nyligen att utveckla detta lite, då det kanske inte var helt klart hur jag hade tänkt. Jag vill därför återkomma till ämnet och Rollo Mays bok Modet att skapa.

Det engelska ordet för mod, courage, är närbesläktat med det franska ordet för hjärta. Det är intressant med tanke på att hjärtat är symbolen för kärlek och känslor. I motsats till det fysiska modet, ”hjältemodet”, efterlyser Rollo May vårt sociala och moraliska mod. Som så ofta har vi lättare för det som har med kroppen att göra än det som har djupare psykiska dimensioner. Att öppna sig och att känna för andra gör oss sårbara och kräver stort socialt mod. Men det är också helt nödvändigt för att samvaro med andra ska bli äkta och leda till känslor av gemenskap och samhörighet.

Det moraliska modet kommer från vår medkänsla och förmåga att känna empati. Om vi inte får kontakt med vår känsla av andras lidande eller vad som är rätt och fel, har vi svårt att visa moraliskt mod. Här spelar verkligen vårt intellekt oss ett spratt genom att resonera bort våra känslor. Det upplevs nog ofta väldigt skönt just då, men vi lurar oss själva. Vi kan inte undertrycka våra känslor utan att de visar sig på andra sätt, t ex genom stress, rastlöshet eller nedstämdhet.

Rollo Mays tankar om att värdera det psykiska modet istället för det fysiska är minst lika aktuella idag som när han skrev detta. Trots allt prat om att göra det man vill och individens frihet, kan man undra hur det är med det som är viktigt. Att våga stå för sin en egen inriktning, även om den inte just nu är den populära och ”rätta”. Att våga säga vad man tycker och ta ställning även när det är obekvämt. Att göra det som känns rätt i hjärtat även om jag verkar vara helt ensam. Att ha modet att känna smärtan när jag ser andra som lider och som kanske behandlas orättvist och fel.

Om jag vågar känna denna starka känsla är chansen större att jag också reagerar och handlar mot oförrätter och missförhållanden. Annars är det lätt att resonera logiskt till försvar av det som är fel och sedan kunna strunta i det. Det här gäller verkligen i vårt förhållande till djuren, där vi lyckas försvara det mesta vi gör genom olika resonemang. Att det finns många undertryckta känslor är säkert anledningen till att det ofta är så provocerande att ha en avvikande åsikt i frågor som gäller djur.

Ofta blir de människor som känner starkt med djuren förlöjligade och ifrågasatta, men de är vårt hopp. Problemet är att de är för få och att många av dem har svårt att se hur de ska visa sitt moraliska mod för att det ska göra skillnad för djuren.

Inga kommentarer

Kommentarer är stängda.