Igår blev jag förhoppningsfull när jag hörde på nyheterna. Visserligen var det verkligen inget roligt i sig, men jag fick en känsla av att något mycket viktigt kanske håller på att hända.
Det handlade om att så oerhört många djur dödas och skadas i trafiken, vilket är både ofattbart och fruktansvärt tragiskt. Det har bara blivit värre och värre med åren, trots viltstängsel och andra åtgärder. En anledning är att det ofta inte finns viltstängsel på de vägsträckor där de bäst behövs. Det är nämligen inte på de allra största vägarna som risken är störst att krocka med ett djur, utan på medelstora vägar som går genom skog. De alltför höga hastigheterna på vägar som går genom viltrika områden är naturligtvis också en stor orsak.
Samtalet på nyheterna handlade till att börja med om att antalet djur som drabbas bara ökar. När det gäller igelkotten är situationen nu så kritisk att man börjar tro att trafiken kommer att bli slutet för igelkotten som art. Så långt lät det ungefär som det brukar när djur och trafik diskuteras – att det blir allt fler viltolyckor och att risken ökar för utrotning av arter.
Men då plötsligt säger forskaren som intervjuas något som får mig att spetsa öronen. Han säger att det nog är tid att vi börjar se till individerna och försöker ta in vilket ofantligt lidande det handlar om. Miljontals djur skadas, lemlästas och går en plågsam död till mötes varje år på grund av vår bilkörning. Helt plötsligt tar samtalet en mycket betydelsefull och empatisk vändning. När djur diskuteras i sådan här sammanhang, brukar det av tradition alltid vara utan känslor och utan att beröra den levande kännande individen. Något mycket ovanligt hände i nyhetssändningen som jag lyssnade på.
Kan det vara ett tecken på en långsam förändring?
Jag skrev en artikel i Djurskyddets tidning nr 1, 2004 som handlade om känsla och intellekt, där exakt dessa aspekter av vårt bilåkande spelade en viktig roll. Nu, åtta år senare, kommer precis samma tanke upp i nyheterna. Det känns som ett stort framsteg.
Man får hoppas! Å det gör jag :-)