På väg mot badet
Det verkar som om det dyker upp nya ”sanningar” hela tiden, eller snarare gamla ”sanningar” som får ny näring. För några veckor sedan skrev jag om påståendet att ”hundar behöver sova mycket” och nu är det dags att skriva om att ”hundar är som små barn”.
Jag har under många år upplevt denna liknelse som ett överlägset och jargongartat sätt att beskriva hundar. För det första ska inte människan vara en slags norm som vi jämför andra arter med. En hund är en helt annan art och ska förstås som det och inte som en människa i ett visst utvecklingsstadium eller som ibland, som en människa med ett visst funktionshinder. Det är mycket respektlöst mot hundarna, då de har sina förmågor och sin utveckling som inte ska jämföras med människans.
För det andra är det respektlöst mot barn eller andra som hunden jämförs med. Det finns en tradition av att se barn som ”inte färdigutvecklade vuxna” och det är oftast i den bemärkelsen jämförelsen med hundar görs. Men barn är precis som de ska i sin ålder och har många förmågor och förtjänster som inte vuxna brukar ha kvar. Därför är detta jämförande av ondo, istället bör vi se varje individ, oavsett art, ras eller ålder. Först då kommer respekt för mångfald att vara ett verkligt begrepp som tas på allvar.
Om det här har jag skrivit i boken ”Tänk om jag kunde lyssna”. Där skriver jag bland annat följande: ”Den som har insett betydelsen av etologisk kunskap liknar till exempel inte hunden vid ett barn i en viss ålder med hänvisning till utvecklingsnivå. Den typen av liknelser är respektlösa mot hunden och barnet, eftersom båda är unika i sina begåvningar och beteenden utifrån art och ålder”. Läs mer om boken här.
Jag vill uppmana alla att vara mer kritiska när ni läser något om hundar och ifrågasätta det som står. Fundera särskilt på till synes självklara, men inskränkta, slutsatser och vad de leder till. Det som nästan aldrig någon lyfter fram är hur enorm betydelse det har att vi behandlar och håller hundar som vi gör från tidig valpålder. Ytterst få hundar får någonsin möjlighet att utveckla sin kapacitet och sitt mer komplexa fullständiga beteende. Vi människor begränsar dem så mycket att vi kan fortsatta att betrakta dem som enkla individer utan egen förmåga till ansvar och avancerat planerat beteende.
Vi behöver genomskåda hur hundar och andra djur beskrivs och vad slutsatserna blir om hur de ska behandlas och vilka rättigheter de ska ha. Ett av de mest klassiska uttrycken för makttänkande är att göra någon helt beroende av oss och sedan hävda att de bara kan klara sig med hjälp av mig, människan. Vi kommer då obehagligt nära en annan starkt kommande ”sanning” om hundar, nämligen att ”hunden mår bäst tillsammans med människan”.
Ett tips för den som vill läsa en bok, byggd på vetenskap men med ett annat synsätt på hundar, är The Dog and his Philosopher. A call for Autonomy and Animal Rights, skriven av Martin Balluch. I denna bok är hunden ett djur som agerar med ansvar, empati och stor medvetenhet om sina handlingar.
Inga kommentarer