Farliga hundar eller farligt samhälle?

Farliga hundar eller farligt samhälle?

Farliga hundar eller farligt samhälle?

Nu händer just det som jag har förutspått. Händelseutvecklingen börjar skena – polisen skjuter hundar de omöjligt kan ha rätt att skjuta, hundar attackerar barn helt oprovocerat och röster höjs om munkorgstvång på hundar i kollektivtrafiken. Att utvecklingen varit på väg åt ett mycket olyckligt håll har man kunnat se länge om man uppmärksammat vad som hänt. Min bok ”Farliga hundar, om hundars utsatthet och rättslösa ägare” vill på ett allsidigt sätt vissa på dessa faror och förklara vad som händer och vad som behöver göras.

2008 fick vi den nya tillsynslagen (lag (2007:1150) tillsyn över hundar och katter), men långt tidigare kunde man ana vad som var på gång. Hundansvarsutredningen var klar 2003 som ett resultat av uppgiften att ”kartlägga och utreda de problem som finns med hundar i samhället samt föreslå åtgärder för att avhjälpa de problem som uppstår på grund av bristande ägaransvar, särskilt vad gäller farliga hundar”. Precis i linje med hundansvarsutredningens förslag, ger tillsynslagen polisen orimliga befogenheter att ingripa mot hundar och hundägare.

Vad är då problemet med detta? Jo, hundägarens ansvar är dubbelt – lika stort som ansvaret är mot omgivningen, lika stort är det mot hunden. Vart tog denna helt avgörande del vägen i hundansvarsutredningen? Hundar som inte mår bra, hundar som inte får det de behöver, hundar som misshandlas kan aldrig bli trygga och ofarliga hundar i ett samhälle. Lika lite som att en hundägare som inte mår bra själv, förmår att ge sin hund det den behöver. Samtidigt finns ofta ett enormt känslomässigt beroende av hunden, särskilt hos den som inte själv mår psykiskt bra. Att möta en på många sätt så känslig och utsatt målgrupp med hårda tag, som att med tvång omhänderta och avliva hundar, är katastrofalt olyckligt. Dessutom vittnar det om en total brist på empati och medkänsla.

Fortsättning följer ….

Kommentarer ( 2 )