Engagemang är inte felet

Engagemang är inte felet

Engagemang är inte felet

 

Engagerad i pinnar

Häromdagen hörde jag ett inslag på radion, i P1:s Studio 1, som jag funderat en del på. Det handlade om alternativa fakta och hur man kan komma åt att uppenbara fakta förnekas av en del. Något stämde inte i det resonemang som framfördes av en filosof och en mediaforskare. De sa flera gånger att engagemang och känslor gör människor obenägna att ta till sig fakta och därmed debatter polariserade. Istället behöver vi vara logiska och lugnt kunna diskutera sakfrågor.

Först lät det helt rätt, men alltmer blev det uppenbart at något var fel i resonemanget. Visst kan känslor vara ett problem, särskilt när vi har starka känslor som styr våra tankar på ett sätt som vi är omedvetna om. Rädsla är en sådan känsla som kraftigt kan påverka hur vi tar ställning. Rädsla för det okända, rädsla att inte få del av det vi tycker att vi ska få och rädsla att bli utanför. Men det var inte rädsla som diskuterades utan mer känslor i allmänhet som bakgrund till starka engagemang. Det var där jag kände att något
förenklades och till och med förvanskades. Det är inte människor med starkt engagemang som använder ”alternativa fakta” och är ovilliga att diskutera på ett sakligt sätt.

De flesta som jag sett genom åren som varit starkt engagerade i miljö- eller djurrättsfrågor, har varit angelägna om vetenskapliga fakta. En svårighet är däremot att de ofta finns olika forskare och vetenskapliga undersökningar att luta sig mot. Mycket ”obekväm” forskning och statistik förnekas av dem som inte vill se förändringar som då skulle bli nödvändiga. Men det handlar inte om ”alternativa fakta”, för sådana ”fakta” är oftast helt absurda påståenden tagna ur luften.

Grunden är som vanligt förmågan till empati och våra värderingar. Vad beror vårt handlande på och varför argumenterar vi som vi gör? Vill vi andra människors och djurs bästa, och bryr vi oss om att sköta vår gemensamma jord? Eller drivs vi mest av egenintresse där andra inte har någon betydelse? Ofta nämns Donald Trump i alla tänkbara sammanhang nu för tiden. För mig är han ett uppenbart exempel på någon som strävar efter makt och egenintresse, utan att bry sig om andra om det inte är anhöriga eller användbara personer. Han är en människa som inte är engagerad i sakfrågor, utan i sig själv och sin framtoning.

Det är inte engagerade och empatiska människor som är problemet. Nej, det största problemet är människor som drivs av stor egocentrering, maktbegär och rädsla att mista sina privilegier. Därtill kommer problemet att många inte bryr sig alls och denna likgiltighet är engagemangets motsats.

Inga kommentarer

Kommentarer är stängda.