Diskussionen om Cesar Millan fortsätter

Diskussionen om Cesar Millan fortsätter

Diskussionen om Cesar Millan fortsätter

Efter mitt blogginlägg om Cesar Millan för en tid sedan, kom det mycket kommentarer och mail. Jag har haft en diskussion med en läsare av blogginlägget och vi har kommenterat ett YouTube-avsnitt med CM. Igår skrev jag ett svar angående avsnittet och idag blev jag ombedd av en annan läsare att lyfta upp mitt svar som ett blogginlägg eftersom det troligen intresserar många fler. Så här är det.

Länk till avsnittet: http://www.youtube.com/watch?v=_pNl2DPt16U

Jag har nu titta igenom YouTube-avsnittet, det var ganska långt och innehöll tre fall. Fallet Elvis som du tar upp finns mycket att säga om. Först av allt ska man notera att CM här använder ett stackel, som förutom att vara förbjudet i Sverige, är ett mycket otrevligt dressyrhjälpmedel. Många som ser detta avsnitt märker kanske inte att CM har satt på hunden detta halsband innan de börjar träningen. Eftersom ett stackel har taggar som är riktade in mot hundens hals, kan hundens beteende förändras av detta kraftiga obehag i sig. Träningens mål är att hunden ska vara stilla och undergiven – jag ser för min del en mycket osäker hund som känner starkt obehag vid flera tillfällen. Särskilt illa upplever jag situationen när hunden tvingas vara mycket nära ett flertal stora hundar, efter att ägarna har berättat om hur hunden tidigare blivit attackerad av hundar. För mig är det inte ett empatiskt sätt att närma sig sådana problem med en hund och ett tydligt tecken på hur hunden mår är svansen som den håller långt in mellan benen.

Hunden Charlotte är inget av de fall som du refererar till, men eftersom det var först såg jag det också. Här kommer ett rätt obehagligt synsätt fram i träningen, nämligen att hunden ska anpassas till de förhållanden som råder. För mig är det här en hund som mår riktigt dåligt i den familjesituation som hon lever i. Hunden är införskaffad som sällskap/lekkamrat till barnet i familjen. Barnets beteende med hunden är förfärligt och skulle vara det absolut första man som seriös hundtränare tog fasta på. Det sägs visserligen att barnet behöver ”uppfostras”, men hela avsnittet igenom får barnet göra som det vill mot hunden. Hunden tränas istället med obehag (nyp och fasthållande) och allt fokus är på att hunden ska fungera i den situation där den lever. Jag upplever dessutom att det här är en mjuk och försiktig hund under den mycket stressade ytan.

Den sista hunden, Jack, är kanske den där träningen går minst obehagligt till. Han lider av golv- och trapprädsla, som det idag i och för sig finns olika tankar om orsaken till. Personligen känner jag att den här typen av fall ska behandlas i samarbete med en kunnig och förstående veterinär. För CM är träningen en fråga om att låta hunden själv komma över sin fobi (med inslag av hjälp/tvång i några lägen). CM betonar som så ofta ledarskapet och han säger att ”rädsla, fobier och tvångstankar ska ingen hund behöva lida av. Lösningen är ledarskap för när vi människor ändrar vårt beteende/kroppsspråk sker mirakel med hundarna”.  Att det kan vara viktigt att bli medveten om sitt kroppsspråk håller jag med om. Men jag menar att hela ledarskapstänkandet som CM grundar sitt synsätt och sina metoder på är en täckmantel för helt andra behov än hundens. Men det är en mycket större och mer övergripande fråga som jag tänker återkomma till i ett nytt blogginlägg.

Kommentarer ( 8 )

  • Jenny

    Usch vilken smutskastning! Säg va du vill om CMs metoder men han smutskastar inte någon han respekterar att andra gör annorlunda än va han.. Men de kanske du har missat att han säger jämt och ständigt?! Är de så du gör för att få fler läsare genom att smutskasta och trycka ner andra som jobbar med samma som du? Avundsjuka nå grönjävligt!

  • När någon använder sig av olagliga metoder och ger sig på hundar fysiskt tycker inte jag att det handlar om smutskastning. Det är bra att fler och fler uppmärksammar att CM:s metoder inte är så fantastiska, utan handlar om att kuva och göra hundarna totalt fria från modet ta egna initiativ. Så vill inte jag ha mina hundar i alla fall!

  • Nodrog

    Mycket bra, kunnig och läsvärd analys av ett program med Caesar Milan! Det är svårt att förstå hur någon med minsta känsla för och kunskap om hundar kan försvara användning av olagliga och för hunden smärtsamma metoder. Det här med ”ledarskap” trodde och hoppades jag hörde till forntiden. Har vi inte kommit längre i vår empati och syn på hundar? Tydligen inte!

  • Åsa

    Mycket bra Kerstin! Det är viktigt att människor som du med kunskap förklarar det man som lekman inte lägger märke till i programmen.
    Och precis som Lena skriver ovan är det oerhört viktigt att vi säger ifrån när människor behandlar djur illa. Det är inte smutskastning. Det Jenny ovan ägnar sej åt skulle jag däremot kalla smutskastning…

  • Bra inlägg Kerstin, liksom det förra. Man måste kunna diskutera olika metoder, fenomen och personers handlande öppet och så förutsättningslöst som möjligt. Det är alldeles för många som har skygglappar på i debatten om hundars träning, socialisation och resocialisation. Cesar Millan, denna mediekonstruktion, blandar och ger – somligt bra och insiktsfullt, annat tveksamt eller rent förkastligt. Man måste kunna se båda dessa sidor samtidigt och fördöma det förkastliga men ändå kunna respektera de goda aspekterna. Det finns brister i de allra flesta perspektiv och metoder när det gäller hundträning. Precis som med andra former av pedagogik och lärande.

  • Eva

    Hear hear, Kerstin.

    Jag fascineras av att man ständigt försvarar och anser det vara rätt att utsätta djur för psykiska eller fysiska obehag som Cesar Millan och hans gelikar gör. Lika fascinerande är att denna mediala person med en så kallad ”karisma”, har lyckats manipulera en stor mängd hundmänniskor och föra tillbaka sättet att se på hunden till andra världskrigets synsätt. Jag menar, VEM går till en barnläkare som inte saknar både utbildning och vidareutbildning under hela sitt yrkesverksamma liv?!

    Mest fascinerande är ändå, att hundmänniskor som menar sig älska sina hundar, så godvilligt och utan några som helst betänkligheter tillåter sig att manipuleras att vara både dum och elak mot sina hundar, när det inte ens är nödvändigt…

  • Gunilla

    hej
    lite sorgligt är detta, håller helt med kerstin, ponera att man översätter detta på barnuppfostran; sätta stackel på sitt barn… utsätta det för de metoder cesar gör med hundarna…eller sin make för den delen…då blir det lite tydligare tycker jag…hundar o barn är ju helt utlämnade till oss, de är helt rättslösa, vilket ansvar vi har, de vill ju bara vara oss till lags, vill ju bara att vi visar dem vägen…visar vi tydligt o med tålamod o med respekt så blir det bra,
    jag skulle önska att tv med sin genomslagskraft skulle visa duktiga hundmänniskor och deras bra träningsmetoder, jag är så glad att du orkar kämpa kerstin…stor kram