Nu är det dags för en fortsättning på det tidigare värdegrundsinlägget. Det finns många trådar att följa upp, men först lite uppmuntran till dem som känner att de jobbar i motvind. Det är här det parallella spåret kommer in. Att finna vår egen inre övertygelse om vad som är viktigt i livet och låta detta styra vår väg. I detta ligger det som är avgörande, nämligen att vi följer vår egen väg istället för att ha upplevelsen av att arbeta mot något, därför kallar jag det för ”det parallella spåret”. Hur kan vi då göra det?
Att lära känna och förstå oss själva
Först behöver vi intressera oss för vår egen personliga utveckling och mognad så vi lär känna oss själva. Vilket synsätt och vilka motiv har jag som driver mig, kan det till exempel dölja sig ett makt- eller prestigetänkande även under min egen yta? På sig själv lär man också känna andra. När vi arbetat med oss själva och bättre känner våra känslor och behov kan vi också börja hitta vårt eget äkta synsätt och våra mer djupt förankrade värderingar. Mycket av det vi tror att vi tycker har andra överfört till oss utan att vi funderat över om det innerst inne är så vi känner och tycker. Vi behöver under långa perioder utvecklas och mogna för att se vad vi oreflekterat har tillägna oss och istället finna det som är vår inre övertygelse.
Det viktigaste av allt – att leva som vi lär!
Personligen har jag funnit att det bara finns ett hållbart sätt att leva i enlighet med det jag tror på – mitt parallella spår. Med det menar jag att jobba på mitt eget sätt som utgår från min egen övertygelse och att tro på det även när det stormar och känns svårt. Det innebär till exempel att inte låta sig dras in i meningslösa debatter, utan tro på min väg och låta andra välja sin. Men det innebär också att inte vända kappan efter vinden och förändras för att ”sälja” sin sak bättre eller hänga på trender. Om vi verkligen tror på något gäller det att stå fast vid det även när det är ensamt eller vi känner oss vilsna. Det är bara då som vi är sanna mot oss själva, ger ett trovärdigt intryck och på sikt kan förändra något i enlighet med det vi tror på.
Fortsättning följer ……
Så sant. Fast det svåra kan just vara i fasen innan man vet vad man tror, då är är man lättpåverkad av allt som låter bra….. Tid för eftertanke och självransakan finns ju knappt i dagens samhälle. Så bra därför med ett inlägg som får en att fundera en stund över det som är viktigt, vad tror jag, var står jag =)
Mycket tänkvärt – och läsvärt!
Men varje människas personliga utveckling sker inte isolerat eller som i en bubbla. Nog är det hela tiden ett samspel med omgivningen – t.ex. familj, vänner, djur – där mognaden växer fram och finslipas, något som pågår oavbrutet hela livet.
Jag ser mycket fram mot den utlovade fortsättningen!
Tack för två stycken kloka kommentarer (från Prickiga hunden och Falstaffs husse) som kompletterar varandra perfekt! Precis så tycker jag att det är – vi behöver tid för eftertanke och att jobba med oss själva, men vi behöver också träna oss i samspel med andra om förändringar ska ske. Varje dag är full av möjlighter att utvecklas och mogna, men ofta behöver vi ta oss tid och iaktta vad som händer för att kunna se och ta tillfällena.
Dessutom är ju tid för eftertanke och självrannsakan i sig bra exempel på en form av parallellt spår. Eftersom det inte är så vanligt idag, krävs att vi bestämmer oss för att ta ett annat spår än det gängse om vi ska prioritera ett sådant sätt att leva.