Burar – mer än en fråga om att följa lagen

Mitt blogginlägg om att ha sin hund i bur väckte många frågor och diskussioner. Jag vill nu gå vidare och utveckla mina tankar utifrån de frågor och kommentarer jag fått, särskilt om varför lagen finns och hur den kom till.

Den lag det gäller är Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd om hållande av hund och katt (SJVFS 2008:5). Den är inget godtyckligt som Jordbruksverket har hittat på, utan den har givetvis gått igenom alla steg som lagar måste för att gälla i Sverige. Den arbetades för övrigt fram på Djurskyddsmyndighetens tid, även om Jordbruksverket sedan fick stå som ansvarig myndighet eftersom Djurskyddsmyndigheten hann läggas ned innan föreskrifterna var klara. Det är den första riktiga lag som vi har haft i Sverige när det gäller hur vi får hålla våra hundar (och katter) och den började gälla 2008.

Som hundägare bör man läsa hela denna lag. Det finns mycket som är viktigt och intressant att veta, t ex att valpar under fyra månader endast får lämnas helt ensamma kortare stunder, att valpar under sex månader endast får hållas bundna kortare stunder, att hundar bör rastas var sjätte timme dagtid och att hundar bör ges möjlighet att bädda. De två sista paragrafer är rekommendationer, men ger ändå en tydlig vink om vad som är acceptabelt när vi har tagit på oss ansvaret att sköta en hund. De två första paragraferna, liksom paragrafen om burar, är tvingande. Det innebär att man måste följa dem.

En anledning till burparagrafen var att vi i Sverige inte vill ha samma utveckling som i vissa andra länder (t ex USA och Norge) där det är vanligt med förvaring av hundar i burar i hemmen. Man hade sett en ökning även i Sverige och också att människor som inte kunde ha sina hundar ensamma hemma, började ha sina hundar i bilen dagtid när de arbetade. En del hunduppfödare som har många hundar använder också burar regelbundet för att förvara sina hundar i. Det är inget nytt, men även där kan man ana en ökning i användning av burar.

Man kan argumentera för att korta stunder i buren, då vi t ex går och handlar, inte är så farligt för hundens välbefinnande. Men i detta, liksom i argumentet att vi måste träna hunden att vara i buren för att senare kunna vara där vid t ex transport, ligger en stor fara. Kommer alla att ha det omdöme, den kunskap och inlevelseförmåga som behövs för att tillämpa en sådan möjlighet på ett försvarligt sätt? Eller öppnar det inte för ett mer godtyckligt användande av bur när det är enkelt och bekvämt?

Det finns goda djurskyddsskäl och mycket forskning bakom att hundar inte ska vara i bur. Vi vet att det är mycket viktigt för en individs välbefinnande att ha valfrihet och kontroll över sin situation. En hund som ligger i en bur kan aldrig välja om den vill (=behöver) lägga sig svalare eller varmare eller mjukare, den kan inte röra på sig när den bli stel, den kan inte söka social kontakt när den vill, den kan inte välja att gå någon annanstans om den bli rädd eller obehagligt berörd osv.

Kraftig begränsning av rörelsefriheten medför i stort sett alltid en passivisering, vilket många tolkar som att hunden blir lugn och tycker om att vara i sin bur. Jag har också sett hundar där den första tolkningen verkar vara att de blir lugnare, tryggare och trivs i sin bur. En hel del hundar är så pass dominerade av sina människor att de går in i buren som om de vill det själva. Det blir helt enkelt en självklarhet för hunden att göra som den blir tillsagd och t o m se ut som den vill det för så är det på sätt och vis – hunden vill ju vara till lags. Men många hundar kan vara ensamma utan att behöva vara i bur, vad gör då att en del skulle vara tvungna att förvaras i bur när de lämnas? Många hundägare klarar tillvaron med sin hund utan att behöva förvara den i bur, vad gör att andra inte kan det?

En stor svaghet i lagen är de generösa undantagen. Då man vet att det är förenat med sämre välbefinnande för hunden (dålig hundhållning) att använda bur, kan man inte bortse från det vid alla dessa undantag. Risken är också att ju fler som känner till lagen med alla undantag, desto sämre vilja att följa den för vanliga hundägare. Det är därför anmärkningsvärt att man valde att ge efter för de påtryckningar som ledde fram till att alla intresseorganisationer fick igenom sina krav på undantag för att de skulle kunna fortsätta med sina verksamheter.

Det borde vara självklart att man måste förändra synsätt och genomförande vid utställning, jakt, tävling och träning så att man klarar det utan den burhållning man använder sig av idag. Ett bra sätt att uppnå en sådan förändring hade varit att sätta press på organisationerna, för då hade man hittat alternativ. Jag tror inte det hade lett till att man hade slutat med sina intressen och verksamheter. Ett förbud med en övergångsperiod hade behövts för att kreativiteten skulle ha gjort jobbet.

Det finns ett sätt att resonera som säger att när vi håller djur bara för vår eget nöjes skull, är det rimligt att vi minst uppfyller samma krav som för produktionsdjuren. Vi har i Sverige strävat mot att inte ens produktionsdjur ska hållas i små burar. Att vi skulle behöva hålla våra hundar eller katter i burar, ens korta stunder, är inte acceptabelt utifrån det perspektivet. Vi vet också att många hundar och katter kan leva hela sina liv utan att ägarna använder burar, förutom av säkerhetsskäl vid transport. Detta är ett starkt argument för att vi bör söka andra förklaringar till att en del hundar skulle behöva vistas i bur delar av sin tid. Är de hundarna särskilt oroliga, otrygga eller problematiska eller handlar det om ägarens bekvämlighetsbehov eller brist på tid eller kunskap? Vilket det än handlar om, går det att lösa på annat sätt.

I slutändan kommer man fram till att det mestadels handlar om våra värderingar. Hur ser vi på att leva med en hund och på våra rättigheter att använda de metoder och hjälpmedel vi tycker oss behöva oavsett hur hunden mår av det? Den diskussionen tänker jag inte gå in på nu, men den kommer jag i andra sammanhang att återkomma till längre fram i sommar.

Mycket av det jag skrivit här ovan kommer inte alla att hålla med om. Så är det alltid när det handlar om våra värderingar, våra erfarenheter och hur vi tolkar världen. Men en sak är svår att förklara bort – det står i en svensk lag att vi inte får hålla våra hundar i burar. Alla som vill vara ansvarstagande måste acceptera de lagar som finns, även om man inte själv tycker att de är riktiga och rimliga. Då får man istället lägga ned arbete på att försöka förändra och få igenom ett annat lagförslag. Men att uppmuntra eller stå bakom att man kan bryta mot en lag är inte förenligt med att vara seriös, varken som person, företag, organisation eller media.

För den som vill läsa hela föreskriften är länken här: http://www.jordbruksverket.se/download/18.26424bf71212ecc74b080001024/1242046873606/2008-005.pdf