Avslutning Farliga hundar

Avslutning Farliga hundar

Avslutning Farliga hundar

En sak är att det kan kännas orimligt att vem som helst, med vilka syften som helst, kan skaffa vilken typ och storlek av hund som helst. Men den avgörande frågan är om, och i så fall hur, vi på ett bra sätt kan förhindra det i ett samhälle. Alla förslag som handlar om förbud mot vissa raser, ett licenssystem eller en obligatorisk utbildning för alla hundägare medför enorma svårigheter. Hur kan vi på ett rättvisande sätt bestämma vilka raser det ska omfatta? Hur ska en sådan utbildning utformas för att den ska ha avsedd effekt? Hur ska detta kontrolleras och olaglig verksamhet hållas i schack? Vad blir det för samhälle och synsätt?

I så fall kan jag hellre tänka mig att man skulle använda djurförbud mycket mer. Visst är det också svårt, nästan omöjligt, att kontrollera. Men det är ändå viktigt att markera att det inte är acceptabelt att människor har djur när de inte behandlar dem väl, använder dem i mer eller mindre kriminella syften eller inte kan ta vara på sig själva och då än mindre kan ansvara för ett djurs välbefinnande. Ibland kan det vara mycket viktigt för människor som inte mår bra att få leva med djur. Men det får inte gå ut över djurets välbefinnande, utan då måste någon annan vara delaktig och ytterst ansvarig.

Det allra viktigaste att fokusera på är nog ändå hur samhällets och allmänhetens inställning har förändrats de senaste åren. Ska det vara en rättighet att få gå fram till andras hundar eller att alla barn ska kunna hälsa på alla hundar de möter? Under de kurser jag hållit under hösten har många deltagare berättat om otroliga händelser som de varit med om. Att människor går fram till främmande hundar med sina barn, lutar sig över uppbundna hundar för att låta sina barn klappa dem. När hundägaren reagerar för att förhindra det hela får de höra att om hunden är farlig eller kan bita har den inget berättigande utan ska avlivas. Vad är det som händer med attityden till hundar? 

En förståelse för hunden som levande varelse och för vad den har hjälpt oss med i många år saknas. Likaså verkar ofta respekten för en hund och dess ägare saknas. Givetvis måste det respekteras om hundägaren säger att man inte ska gå fram till hunden. Det är ju hundägaren som blir helt ansvarig om något händer. Hundar som är rädda eller inte tycker om att okända människor kommer fram ska inte behöva utsättas för det. Det är hunden som riskerar att mista livet om den visar aggressivitet eller genom en olyckshändelse skadar eller skrämmer någon. Därmed inte sagt att det inte finns olämpliga och ansvarslösa hundägare, men attitydförändringen i samhället är både tydlig och skrämmande. Ur den kommer inget bra, utan här behövs en intensiv påverkan och ökad förståelse innan det är för sent.

Härmed avslutas dessa inlägg om ”farliga hundar” för denna gången.

Kommentarer ( 2 )

  • Jag hänger lite kvar i det du skriver: ”förståelse för hunden … och för vad den har hjälpt oss med i många år”. Där snuddar du vid ett historiskt perspektiv, som är intressant. Dessutom är det fokus på att det är hundarna som har hjälpt oss. I alla avseenden måste vi låta tacksamhet för detta visa sig i att vi visar största möjliga förståelse – med allt vad det innebär – för hundar som levande varelser.

    I den kyrka jag tillhör brukar vi årligen välsigna våra husdjur (ofta på S. Franciscus dag, den 4 oktober). I den bön som åtföljer välsignelsen ber vi: ”Gud … välsigna dessa djur som du givit oss till hjälp och glädje på vår väg …”.

  • Pingback:Farliga hundar eller farligt samhälle? | Explozen´s Andromeda Daughter of a King "Grace"