TRÄNING AV HOLLY
I ett sista blogginlägg om vad som motverkar humana träningsmetoder i samhället, ska vi titta närmare på vad som avgör hundägares attityd och val av metod. Zazie Todd har i sin analys utgått från en modell som brukar användas för att förutsäga och förstå människors sociala beteende (RAA, reasoned-action approach). Att den framgångsrikt utnyttjats för att förutsäga föräldrars användning av kroppsstraff mot barn, gör den särskilt lämplig för att undersöka hundträningsmetoder. Tillämpad på humana träningsmetoder av hundar, visar den motivationsbaserade beteendemodellen på intressanta orsaker bakom våra beteenden som hundägare. Den förklarar bland annat varför det är svårt att få ett mer allmänt genombrott för de belöningsinriktade metoder som vetenskapen idag anser bäst.
I modellen kombineras orsaker som har med individen själv att göra och det som handlar om påverkan från andra, så kallade normativa uppfattningar. I grunden finns en lång rad faktorer hos oss som individer och dessa går modellen inte närmare in på. Det är sådant som vår personlighet och våra erfarenheter, vilken relation och bindning vi har till hunden, vilken kunskap vi har, hur vi påverkats av råd vi fått av personer vi träffat (t ex på hundklubbar, djursjukhus, hundaffärer), vår hunds beteende och om vi upplever problem med hunden samt, inte minst, vår allmänna attityd till djur och hur viktig vi tycker att deras välbefinnande är. Det finns många sådana bakgrundsorsaker och de är mycket betydelsefulla och intressanta, men också svårforskade.
Modellen tar fasta på tre olika delar hos oss som individer som tillsammans skapar vår intention (motivation och avsikt) att använda humana träningsmetoder:
1. Den första delen är hur starkt vi tror på olika träningsmetoder och vår egen bedömning av hur effektiva dessa metoder är. Det leder till vår grundattityd när det gäller att använda belöningsbaserade träningsmetoder alternativt mer dominansinriktade metoder eller metoder som bygger på obehag och straff. I denna del är ett stort antal bakgrundsfaktorer avgörande.
2. Den andra delen är våra intryck av vad andra anser om hundträningsmetoder och hur känsliga vi är att följa det andra tycker är rätt. Här spelar till exempel tv, internet, böcker, familj och vänner stor roll. Det leder till en förvärvad norm som kan innebära ett ökat tryck mot att använda humana metoder, eller inte. Det innebär också att vi får med oss en bild (som inte behöver vara korrekt) av vad humana träningsmetoder är och hur vi ska praktisera dem.
3. Den tredje delen handlar om hur mycket vi tror oss ha kontroll över de humana träningsmetoderna om vi använder dessa. Det leder till en förvärvad beteendekontroll, som innebär att vi i olika grad har fått med oss en känsla av att vi klarar av att använda dessa metoder. I viss mån har denna del också att göra med en mer allmän attityd i vårt liv, om ifall vi brukar ta aktivt ansvar och ta kontroll över vårt handlande.
De tre delarna leder samman i det som blir vår intention – vår attityd till vårt framtida beteende och det som till stor del avgör hur vi kommer att handla. En sista faktor påverkar vår intention och avgör om den blir till verklig handling eller inte. Om vi har tillräcklig kunskap och skicklighet för att lyckas i träning med positiv förstärkning, kommer vi att bli styrkta i vårt beteende och i vår känsla av kontroll. Men om vi inte lyckas, kommer vi att uppleva bristande kontroll och det i sin tur påverkar både vår syn på olika metoder och deras effektivitet, liksom vår upplevda möjlighet att ha kontroll över träningen.
Modellen kan användas för att ge kunskap om hur det är mest effektivt att påverka för att få en förändring mot mer humana träningsmetoder. Eftersom ökat självförtroende är ett mycket stort steg mot att metoderna verkligen blir använda, är det avgörande att öka hundägares tillit till sin förmåga att träna på detta sätt. I det sammanhanget är det också viktigt att vara medveten om att dominans- och ledarskapsrelaterade metoder ofta kritiserar hundägares kompetens och därigenom minskar självtilliten i att använda belöningsbaserade metoder.
En annan slutsats är att det är jätteviktigt att sprida informationen om att forskare är överens om att humana träningsmetoder är bäst och effektivast. Det kan på sikt förändra de sociala normerna runt hur vi ska träna hundar och synen på de humana metoderna som lite fjantiga och mesiga. Det kan leda till att det blir lättare att använda dessa metoder och att många fler verkligen gör det i sin vardag. Hur gärna vi än önskar att det inte vore så, är det oftast ändå mycket lättare att göra som de flesta gör istället för att gå mot strömmen.
Jag känner igen mig själv i denna modell, på olika sätt under olika delar av mitt liv. Jag har under vissa perioder, särskilt som ung, varit oerhört känslig för vad normerna sagt. Då gjorde jag som alla andra gjorde och det har under livet varit en lång process att bli alltmer obunden av vad andra tänker och tycker. Ju mer vi bryter mot det gängse sättet att träna hundar, desto större betydelse får vår självtillit. Tron på min egen förmåga att träna som jag vill och hur väl jag känt att jag behärskat detta, har varierat många gånger under livet. Så sent som för sex år sedan, när Holly kom till oss, hade jag en svacka då jag ofta tvivlade på min kapacitet att klara av henne. Då märkte jag också tydligt att jag blev mer känslig igen för vad normerna säger om en ”ouppfostrad” hund och en ”oduglig och mesig” ägare. Mycket mer om detta finns i Tänk om jag kunde lyssna.
Personligen skulle jag vilja att man uppmärksammade bakgrundsfaktorerna mycket mer. Även om det är svårt att veta exakt vilka de är och hur de grundläggs, finns det där mycket att göra som på lång sikt skulle leda till stor förändring. Det jag framförallt tänker på är Påverkan av barn och Synen på djur, vilket får bli ett eget blogginlägg.
Referens: Todd, Z., 2018: Barriers to the adoption of humane dog training methods. Journal of Veterinary Behavior, 25: 28-34.
Inga kommentarer