Att träna sin förmåga till empati

Att träna sin förmåga till empati

Att träna sin förmåga till empati

När jag håller föredrag och pratar om att empatin är det viktigaste i alla relationer, får jag ibland frågan om man kan träna sin empatiska förmåga. Det kan man definitivt, det som behövs är framförallt motivation och tålamod. Vi som lever med hundar har en fantastisk möjlighet.

Ett bra sätt är att du sitter ned, slappnar av och är nära din hund på ett sätt som känns bekvämt för er båda. Kanske vill din hund ligga i ditt knä eller ha huvudet där. Det bästa är att du provar dig fram – hur ni ska sitta, om du ska titta eller blunda, det gäller att känna in. Kanske vill du klappa din hund, men gör det då mycket lugnt och ömsint. Ibland upplever jag att rörelser kan störa och dra uppmärksamheten från känslorna. Beroende på hur gammal din hund är och hur den är till sättet, får du välja tillfälle och hur länge ni är stilla tillsammans.

Själv tycker jag ofta att det är bra att inte prata, utan bara låta tystnaden och stillheten få ha sin effekt. Man kan däremot gärna sätta på musik på låg volym. Välj då musik som du vet lätt framkallar känslor hos dig. Det kan vara känslor av lugn eller meningsfullhet, kanske vemod eller glädje – det är högst personligt och kan variera olika dagar. Ge det tid och sitt en stund varje dag i lugn och ro. Bara känn och se var som händer, utan krav eller förhoppningar om snabba effekter.

Personligen upplever jag något speciellt med ögonkontakt. Ibland får jag en stark känsla av fullständig samhörighet i en blick. Det händer ganska ofta med Holly, men också med andra djur och ibland med människor. Jag tror att samhörighet är rätt ord, för allra djupast är det en känsla av att man hör samman. En djupgående insikt om den gränslösa gemenskap som vi alla som lever på den här planeten är en del av.

Jag fick ett julbrev med ett foto som visade en sådan innerlig blick och samhörighet mellan en man och hans hund. Jag tittade på den en stund och fick tårar i ögonen. Fortfarande när jag tänker på det känner jag att jag blir berörd och varm inombords.

(Fotot härovan är ett annat och det är taget av Eivor Rasehorn)

Inga kommentarer

Kommentarer är stängda.