Att stå för sina värderingar

Att stå för sina värderingar

HOLLY ÄLSKAR GOD MAT

Ibland blir jag så trött på mig själv när jag hör mig säga sådant som jag inte vill säga. Då är det plötsligt som om den där dirigenten, som ska styra mina olika delar och vad jag säger och gör, har tagit ledigt. Jag har alltid tyckt om den liknelsen, som man gör inom psykosyntesen, där våra olika delpersonligheter bildar en stor och fin orkester där delarna behöver styras av en medveten dirigent som visar när och hur mycket varje instrument ska höras.

Nu senast var Holly och jag hos veterinären och jag hör mig själv säga att vi ger Holly lite av varje för hon är rätt kräsen. Det var inte alls det jag ville säga, utan att vi ger Holly lite av varje för torrfoder är så bedrövligt trist och vi människor skulle inte heller vilja äta det varje dag. Vi hade just pratat om att Holly har en känslig mage och veterinären hade sagt att det kan vara bra att testa med ett speciellt magvänligt torrfoder. Jo, jag vet, vi har testat, men Holly vill inte ha det. Däremot äter hon gärna när vi ger henne lite allt möjligt och för det mesta går det ändå bra med magen.

Men tillbaka till det faktum att det ibland kommer ut ord eller meningar ur min mun som jag inte alls vill säga. För att förstå det bättre använder jag just psykosyntesens sätt att analysera det hela. Vem i mig är det som säger sådant, vilken eller vilka delar visar sig när jag säger sådant som jag inte tycker eller vill säga? Det jag vet är att det är en gammal del i mig, en del som har en mycket mer ”traditionell” hundsyn. Ett synsätt där hundar kan vara bortskämda, behöver tränas och måste finna sig i vad människan bestämmer. Jag kan till min förvåning märka att den delen fortfarande dyker upp i samtal med vissa hundmänniskor.

Men det mest intressanta är att denna del inte skulle ha så stort utrymme om det inte var för att det finns andra delar inom mig som ibland gärna uppmuntrar den. Dessa delar har inget med hundar att göra, det gemensamma för dem är att de handlar om det sociala. Det kan vara besvärligt att säga sådant som är mot normen, mot det som de flesta säger och mot den jargong som råder. Det kan kännas jobbigt att bli ansedd som konstig eller fjantig, att bli ifrågasatt eller, än värre, skrattad åt. Vi vill inte skapa spänningar, utan bidra till god stämning, bli uppskattade och vara en i gruppen.

Svårast att styra för min dirigent är nog därför inte den gamla klassiska hundmänniskan, utan den konflikträdda och den som gärna vill ha bekräftelse på att den är duktig och omtyckt. Det är dessa som ställer till det för mig och gör att jag inte alltid står upp för det jag tycker genom att säga och handla som jag innerst inne vill. Ibland till och med så mycket att jag inte kan tro mina öron när jag hör vad jag själv säger. Fortfarande hör jag till exempel mig själv ursäkta Hollys beteende, istället för att visa andra att jag accepterar och älskar henne precis som hon är. Det kan bli väldigt komiskt eftersom hon nu för tiden nästan aldrig skäller på folk, men jag garderar mig ändå genom att förbereda alla på att hon snart kommer att göra det.

Jag tror att det vi säger, de ord vi använder och de värderingar vi förmedlar genom detta, är av mycket stor betydelse. Därför är det jätteviktigt att reflektera över vad vi säger i olika sammanhang. För att jag ska kunna känna mig som en helhjärtad människa behöver mina ord spegla samma synsätt vara sig om jag är med mina närmaste, pratar med veterinären eller om jag håller en föreläsning.

Kommentar

  • Annie

    Fint skrivet. Mvh Annie