Att kunna välja kräver ett öppet sinne

Att kunna välja kräver ett öppet sinne

Att kunna välja kräver ett öppet sinne

I detta sista inlägg om kritisk medvetenhet ska jag återvända till vår syn på djur. Jag vet att det ofta är ett mycket känsligt ämne och min egen erfarenhet är att det kan bero på starka skuldkänslor för att man inte lever som man innerst inne vill leva. En sådan skuld kan bli till en skam för att man känner sig dålig som människa för att man inte lever i enlighet med sina djupaste värderingar.

Under flera år hade jag ofta diskussioner med min dotter när hon hade blivit vegan. Jag kunde intensivt försvara att jag ”bara” var vegetarian med en mängd logiska argument som jag blivit lärd och ville tro på. Men en dag hände något, jag kunde plötsligt säga att hon hade helt rätt och att det mest var min lättja som hindrade mig från att bli vegan. Från den dagen gick det snabbt att bli vegan.

Ju mer vi innerst inne känner att det någon annan säger är rätt, desto kraftfullare brukar vi argumentera emot om vi inte själva lever på det sättet. När jag fick möjlighet att vrida och vända på mina ”intellektuella skäl” och känna efter vad jag egentligen tyckte var rätt, blev det lättare att följa min innersta övertygelse. Jag är glad att jag gjort denna förändring, men jag är också alltmer frustrerad över att inse hur indoktrinerad med alla dessa sanningar jag blivit under mitt liv.

Vi är duktiga på att intala oss att djur lever bra liv och att vi i Sverige har en av världens bästa djurskyddslagstiftningar. Men om vi med empati och öppet sinne granskar den saken kommer vi att inse att det är en myt. Vi låg bra till internationellt när vi fick 1988 års djurskyddslag, men vi har fallit kraftigt sedan dess. Att djur som ingår i en storskalig produktion kan leva bra liv är en önskedröm. Men vi matas ständigt med bilder av kor på grönbete, lyckliga julgrisar med knorr och frigående kycklingar som kan bete sig naturligt och det är bekvämast att tro på det. Dessutom finns så många goda logiska skäl till varför vi ska fortsätta på den inslagna vägen.

Men hundar då, det är väl en helt annan sak för vi lever ju tillsammans och har roligt ihop? Skillnaderna är många, men det finns också fler likheter än vi kanske vill se. I en så nära känslomässig relation kan det vara ännu svårare att granska sig själv och förstå hur mycket de egna behoven och känslorna styr. Den klassiska hundvärlden gör det lätt för oss då den förser oss med metoder och argument att kunna fortsätta i enlighet med normen. Vi tar ju väl hand om våra hundar, det är klart att de måste lyda och acceptera vår vilja. Men vem säger att samvaron måste bygga på en sådan princip? Det är dags att vi med ödmjukhet och öppet sinne granskar även detta.

Att ha fått mer kontakt med min känslomässiga empati har varit mycket viktigt för mig. Men inte bara, att använda mitt intellekt för att bli bättre på kritisk medvetenhet och ställa de avgörande frågorna är nästan lika viktigt. Vi måste inte tycka att något är rätt för att det är norm eller motvilligt acceptera det bara för att ”så är det ju, vi kan inget göra åt det”. Vi har alltid ett val och det är sorgligt om vi alltför sent i livet inser att vi inte valt det vi innerst inne visste var rätt.

Tankar om den kritiska medvetenheten utvecklas i ett helt kapitel i boken ”Tänk om jag kunde lyssna” och för att läsa mer, tryck HÄR.

För mer information om boken.

Inga kommentarer

Kommentarer är stängda.