Att iaktta utan att döma

Att iaktta utan att döma

Att iaktta utan att döma

Fortsättning från tidigare inlägg …

Lär känna och förstå andras syften

När vi arbetar mycket med oss själva börjar vi bli bättre på att se på oss och andra på ett mer neutralt sätt. Det är inte lätt att komma dithän, men vi kan träna oss att bara observera och försöka se våra egna och andras fördomar och värderingar. Det är då intressant att iaktta vad andra säger, skriver och gör – det kan med tiden ge en ganska bra uppfattning om andra personers värderingar. Det leder till att vi på ett nytt sätt förstår både våra egna och andras syften och därför inte blir förvånade över vad människor tycker i olika frågor. Man inser att vi alla handlar och uttrycker oss i enlighet med våra värderingar eller ibland kanske till exempel en organisations värderingar och ståndpunkter.

Ordval är en viktig del när vi förmedlar våra värderingar. Med tiden kan vi få en god bild av vad vi kan förvänta oss av olika personer och vi kan också märka när människor blir motsägelsefulla. Då kan det handla om att nya värderingar håller på att få fäste, men det kan också vara tillfälliga yttranden eller handlingar. Orsaken till det kan till exempel vara att passa in någonstans eller att dra nytta av att framstå som om man har andra värderingarna än de man verkligen har. Det ger oss en bättre förmåga att veta när vi kan lita på andra eller om vi har motsvarande värderingar och synsätt.

Att alltid iaktta på ett så neutralt sätt som möjligt är viktigt för den personliga utvecklingen. Men då gäller det att observera både sig själv och andra, och att inte tro att jag själv är bättre. Att iaktta men inte döma andra eller sig själv, är en svår process som vi successivt kan bli allt bättre på om vi tränar. Det handlar om att se både mina egna och andras brister och acceptera att vi är som vi är. När vi börjat se och acceptera verkligheten som den är nu, kan vi på allvar arbeta för de förändringar vi tror på.

Fortsättning följer ……

Kommentarer ( 6 )

  • Ännu en mycket tänkvärd text!

    Några spontana reflektioner: jag är tveksam till formuleringen ”att iaktta på ett så neutralt sätt som möjligt”. För mig låter det lite kyligt, och jag försökte smaka på det här: ”att iaktta på ett kärleksfullt sätt …” Stämmer inte det bättre med det du skriver senare: ”att acceptera att vi är som vi är”?

    Sen tycker jag att det är lite motsägelsefullt det du skriver i den sista meningen. Om vi accepterar verkligheten som den är nu – varför ska vi då arbeta för förändringar? Vår acceptans av verkligheten betyder ju att den är bra som den är.

    Hoppas att jag inte behöver vänta länge på fortsättningen …

    • Kerstin

      Tack för spännande reflektioner! Det gör att jag får chansen att förtydliga hur jag menar :-)

      Neutralt kan kanske låta kyligt, men det är inte meningen. Som jag ser det är det kärleksfullt att vara neutral, då det för mig är att inte ha förutfattade meningar eller att döma. Hela den idag så stora mindfulnessrörelsen bygger på detta – att iaktta utan att att tolka, döma eller förvänta sig något speciellt. Det handlar om att vara så närvarande i nuet som möjligt, för det är ju våra tankar som för oss bort från upplevelsen som vi i stunden befinner oss i. Det är också tankarna som gör att vi dömer, har fördomar eller hör och ser annat än det våra sinnen tar in.

      När det gäller acceptansen är den lite svår att förklara, men jag ska försöka. Jag har några gånger upplevt det själv och det var först då som jag förstod vad som menades. Innan dess tyckte jag att det mest var en klyscha när jag hörde det. Det finns ett språkligt dilemma i det hela, eftersom vi ofta i vardagligt språk säger att vi accepterar något, vilket ofta har den betydelse som du är inne på (att inte arbeta mot förändring). Men innebörden av acceptans, som det används inom t ex mindfulness eller i många psykologiska sammanhang, är en annan. Det innebär då att det är först när vi accepterar att något är som det är, som vi på allvar kan arbeta för en förändring. För acceptans betyder inte att vi behöver tycka att det vi ser är bra – bara att vi ser det som det är och får en insikt om vad det innebär.

      Jag tar ett exempel som anknyter till hundvärlden och det parallella spåret. Många reagerar starkt mot att media idag visar ett flertal hundträningsprogram som brister i förståelse för hunden, empati och helhetssyn. Men jag tror att vi behöver acceptera att det för närvarande är så – det är (tyvärr) en hel del människor som ser dessa program och som upplever att de är bra. Att inte acceptera detta kan göra att vi lägger massor av energi på att motarbeta programmen. Det kan vara en förnekelse av att det faktiskt är så här, d v s att många människor idag vill titta på dem och uppskattar dem. Att acceptera kan istället leda till att vi börjar arbeta mer långsiktigt. Att motarbeta och åstadkomma något genom ”tvång” leder sällan till bestående eller djupgående förändringar. Den förändring som behövs är i själva verket en fråga om större empatisk förståelse och att andra värderingar får fäste. Det tar tid och kräver parallella spår.

  • Tack, Kerstin, för att du tog dig tid att förklara för mig. Därför är jag på väg mot en bättre förståelse, även om jag inte är framme ännu.

    Fortfarande hänger jag upp mig på ordet ”acceptera”. Jag går till NE:s ordbok: ”finna tillräckligt god”, och som synonymer anges ”godkänna, godta”. Det är också så jag uppfattar betydelsen av ”acceptera”. För mig skulle andra ord passa bättre – om jag rätt har förstått innebörden i det du skriver.Till, exempel ”notera”? Eller ”registrera”? I de orden ligger ingen värdering – gott eller ont – utan harmonierar snarare med det neutrala iakttagande som du också skriver om.

    Oj, vilket spännande samtal! Det här sätter igång tankar som jag inte visste att jag hade …

    • Kerstin

      Nu har det gått några dagar, men jag hoppas tråden är på gång än … :-)

      Jag vet inte varför just ordet ”accepterande” har blivit det vedertagna begrepp för det som jag försöker beskriva. Men sannolikt är det en översättning från annat språk där det kanske är mer entydigt vad som menas med accepterandet i psykologisk mening. Jag vill citera ett par stycken ur en bok som jag uppskattar mycket, ”Bli den du är. Om psykosyntes – en metod för själslig utveckling” av Piero Ferrucci.

      ”När vi råkar ut för något obehagligt kan vi välja att acceptera det som det är, utan att klaga, eftersom världen inte anpassar sig efter våra planer. Vår första spontana reaktion kan givetvis präglas av självömkan, försök att slingra oss undan eller uppror. Men när vi intar en positiv, dynamisk, accepterande attiytd (inte resignerad eller gillande) märker vi att vi bättre kan förstå det som kommer oss till del, lära av dess budskap, dra nytta av de dolda möjligheter det kan erbjuda och göra effektivt motstånd, om vi bestämmer oss för det. Hur som helst kan vi ta på oss ansvaret för de val vi verkligen har möjlighet att träffa – val när det gäller våra handlingar, tankar och känslor – istället för att bara ge yttervärlden skulden för allt.”

      ”På så sätt blir en accepterande hållning det snabbaste och mest praktiska sättet att göra sig fri från en svår situation, medan uppror obönhörligt drar åt knuten. Övergången från uppror till accepterande kan då ha en utomordentligt betydelsefull följd: förskjutningen från en reaktiv till en kognitiv attityd. Vi börjar se livet som en övningsskola där en serie situationer tenderar att lära oss precis det som vi behöver kunna.”

      Följden av ett accepterande är alltså inte att vi blir likgiltiga och låter det som inte är bra vara. Nej, istället gör det oss mer effektiva i att arbeta för våra mål på ett balanserat och välgenomtänkt sätt. Ibland kan det också handla om att acceptera det som vi inte kan göra något åt hur gärna vi än skulle vilja.

  • Caroline

    Hej Kerstin!
    Jag måste bara lämna en kommentar, för jag blev så glad i själen när jag läste detta inlägg. Jag har mött sånt hat, så mycket fördomar och så mycket motstånd av olika hundmänniskor att jag knappt vågar stå för det jag tycker mer. Det är även lätt att själv gå emot vad de står för eftersom de attackerar mig! (fast jag försöker vara öppen för deras sätt även om jag kanske inte håller med…). Jag har länge önskat att bara kunna ha en normal diskution med någon av en annan åsikt utan att det blir massa tråkigheter, men känt att det varit hopplöst – för ingen kan se obejktivt på någon som inte gör som dem! :( Fy vad jag önskar att fler såg på det som du gör. Bara den öppensinnade ser det de trångsynta inte ser… :) (dessutom är det extremt osmart för t ex en tränare av ett slag att trycka ner andra metoder/tränare eftersom det lätt skapar ”fiender” eller folk som går i försvar, och då är det lätt att hela ens ”metod” hamnar i skiten. I stället hade man ju kunnat vinna den personens respekt och därmed fått en till ”på sin sida”…) Så fler tränare borde vara öppna och ha förståelse för andras sätt att träna! Tack Kerstin!

    • Kerstin

      Hej och tack för din kommentar! Roligt att få kommentarer på så gamla inlägg och trots att jag inte varit aktiv alls det sista :-)

      Ja, visst känns det ibland väldigt svårt att diskutera på ett seriöst sätt i hundvärlden. Det blir lätt mycket spydigheter och förlöjligande av det man inte tror på själv. Hundägare och hundar skulle vinna mycket status i samhället om hundvärlden kunde visa upp en annan sida än det som är det vanliga idag. Vi skulle behöva en tolerant och empatisk helhetssyn.