Detta inlägg görs apropå händelsen när två alaskan malamute jagade efter tre ryttare och skadade en av dem allvarligt. Jag hade tänkt lägga ut en fortsättning på det förra inlägget om värdegrund, men det får avvakta lite.
Det är mycket tråkigt när hundar skadar människor eller djur, särskilt när det som nu blivit svåra skador som följd. Med lite inlevelseförmåga är det inte heller svårt att förstå vilken fruktansvärd upplevelse det måste vara att sitta på en skenande häst och bli jagad av hundar. Upplevelsen för hästarna är säkert inte bättre. Ångest hos de jagade och sedan allvarliga skador för några av de inblandade.
Men vi behöver anstränga oss för att se vad det beror på och inte vara för snabba att döma. Att inte döma utan försöka förstå är empatins grundpelare. Vi måste försöka se orsakerna bakom det inträffade, vad som borde ha varit annorlunda och vilken väg som är den bästa att gå om vi vill förhindra liknande händelser i framtiden. Det betyder likafullt att ansvaret faller tungt på hundägaren som inte haft sina hundar under uppsikt och kontroll.
Som det verkar är det huvudsakligen ett jaktbeteende som är orsaken till det som hänt i det aktuella fallet. Vi får aldrig glömma vad det innebär att hundar är typiska rovdjur. Polarspetsar har många gånger ett utpräglat intresse för att jaga och fullföljer också ofta en jakt. När det är två eller flera hundar tillsammans blir detta ännu mycket tydligare. Vi behöver vara mer insiktsfulla och realistiska i våra förutsägelser av den statistiska risken för att olika hundtyper ska skada människor och djur. Där är det viktigt att ha med både jaktbeteende och aggressivitet, men också avgörande att på ett djupare plan förstå skillnaden mellan dem.
Det första vi måste ta itu med är den bristande förståelsen för hur hundar i realiteten fungerar. Vi behöver göra en sammanvägning av hur rastyp och storlek påverkar hur farlig en hund kan bli samt hur hundens tidigare erfarenheter spelar in. Den andra svårigheten att lösa är att många hundägare inte är förutseende nog, inte har tillräckligt omdöme och tar sitt ansvar fullt ut. Varje hundägare behöver vara fullständigt medveten om vad deras hund kan orsaka och hur ”farlig” den kan vara i olika situationer. Ju större risken är för att en hund ska ha kapacitet för att skada människor och djur, desto större förmåga att vara förutseende och ta ett fullständigt ansvar måste finnas hos hundägaren.
Genom den modell som jag föreslår i ”Farliga hundar – om hundars utsatthet och ägares rättslöshet” kan mycket av det som hände i detta fall förstås och förklaras. När vi väger samman hundägarens roll, vad som påverkar hunden och hur omgivningens beteende inverkar får vi en helhetsbedömning. Det är den enda väg vi kan gå om vi vill hitta en hållbar långsiktig lösning och samtidigt vara medkännande mot alla parter.
Jag önskar att hela världen läste dina inlägg! Tänk vad mycket elände o osämja vi skulle slippa o vad mycket bättre våra vänner hundarna skulle må.
Så sant!
Hundarna har ju egentligen inte gjort något fel…
De har faktiskt bara varit just hundar (av sin specifika ras).
Så ofta kommer hundägare med sina t.ex. Staffar (bara ett ex., det kan vara vilken ras som helst) lösa och poängterar att ”den är så snäll”.
Och ja, det är den alldeles säkert, men det de inte tänker på är att min hund är kopplad, osäker och reagerar med att skälla och göra utfall, vilket kan orsaka att situationen urartar.
Just min hunds agerande kan ju trigga en reaktion hos den andra hunden.
Men, min är kopplad och kan alltså inte komma längre än kopplet räcker eller jag tillåter.
Skulle en annan hund triggas av detta så kan det ju gå riktigt illa, hur snäll den egentligen faktiskt är.
Vi får inte glömma att de faktiskt är hundar och att vi ALDRIG till 100% kan garantera ett beteende hos dem.
Nej, vi hundägare borde visa större respekt, både för varandra och till vår omgivning.
Såsom varande hästagare i decennier, så har jag en helt annan uppfattning. En trygg häst, som man inte ”slår” som äter lagom mycket kraftfoder, som är miljötränad och om den är ung alltid är i sällskap med en äldre häst, den flyr inte för hundar. Jag har suttit med min dotter och våra betande hästar med två schabradorer skällandes runt oss, stackars hundägare, men våra hästar var helt oberörda. Min dotter har en jaktupplevelse med två rr som förföljde henne och som var nästan okontaktbara när hästen stannade. Tack vare att hästen var helt avspänd gick det bra. Hade jag en häst som flög i luften eller flydde för en eller 10 hundar skulle jag bli fundersam. Jag brukar vända och rida mot en hund som inte vill komma till ägaren. Lugnt och fint och med ett leende.
Hur hästen väljer att bete sig är ett ryttaransvar och väldigt många har idag dålig kunskap om hästens behov och om deras grundläggande beteende. Våra hästar har dagligen umgåtts med alla sorters hundar och aldrig visat rädsla eller flyktbeteende, men man kan naturligtvis lära hästen ett annat beteende, genom att själv skrika, slå och skälla.
Hundägare visar respekt, jag har aldrig mött en nonchalant hundägare, men vår situation är omöjlig. En unghäst vi mötte, jag gick ut i buskagen för att undkomma hästen som ryttaren inte alls kunde kontrollera, den kom efter mig. Nästa hund stod en bit bort kopplad, ryttaren rider alldeles intill, hunden vänder på huvudet och tittar på sin ägare och hästen reser sig rakt upp. Ryttaren skriker ”håll reda på hunden”. Lugn och sansad – var tog det vägen?
Brast hundägaren i respekt eller borde ryttaren lära sig hantera hästen först. Jag sa till henne att inte rida fram till folk utan låta oss passera först eftersom hon inte hade kontroll på hästen.
Hästar är hemdjur och totalt skyddade i lagen, för att hästen är värdefull. Jag kan skada egendom och levande varelser med min häst utan en enda åtgärd, Hästar får bita och sparka barn utan en protest. Jag vill att hunden ska värderas och benämnas korrekt. Antalet anmälda hundar är 0.004 promille, inte ens statistik i andra sammanhang.
De flesta av de ca 20 miljoner timmar per dygn hundar umgås med människor händer ingenting annat än goda saker, likväl pratas det mest om skador och attacker, de är så få att de ger rubriker….?
Ja, vi har alla olika uppfattningar och tur är väl det. Som jag ser det är hästen ett flyktdjur och hunden ett rovdjur. Även om vi människor påverkar dem genom avel och miljö, menar jag att vi inte kan bortse helt från detta. Visst kan säkerligen många hästar klara av svåra situationer bättre om de fått en god uppväxt och träning. Men det kan vara mycket begärt att en häst står kvar när det kommer främmande hundar springande mot den, troligen med avsikt att jaga den. Sedan beror det naturligtvis på många faktorer hur det går – hästens och ryttarens trygghet och samspel, vad hundarna sänder för signaler, hur hästen har tränats och mår mm. Men hundägarens ansvar när hundar och hästar möts, tycker jag är svårt att bortse ifrån.
När det gäller nonchalanta hundägare är jag tyvärr inte helt enig med dig. Jag tycker inte att det är så ovanligt med hundägare som är nonchalanta mot sin omgivning, t ex mot andra hundar och hundägare. Ofta är det kanske mest en fråga om bristande förmåga att förstå den andre eller att kunna föreställa sig vad som kan hända. Men visst är kraven ibland orimliga på hundägare – där håller jag med dig. Det händer förhållandevis sällan något allvarligare, med tanke på hur många hundar som lever nära människor och andra hundar.