Acceptans är vägen till harmoni

Acceptans är vägen till harmoni

Holly lever i stunden

Jag har i hela mitt liv funderat mycket på saker och ting, analyserat orsaker till händelser och försökt utarbeta planer för att lösa det jag inte varit nöjd med. Inte förrän på senare år har jag på allvar reflekterat över att det finns ett annat, enklare och mer harmoniskt sätt att leva.

I analyserandet finns en önskan att ta reda på orsakerna för att kunna förändra till något mer önskvärt. Hundvärlden är full av detta och jag har alltid varit en del av det. Det var mer med tidigare hundar jag levt med och med andras hundar som jag skulle hjälpa, men det finns kvar även med Holly. Varför gör Holly på det här sättet idag, det gjorde hon inte igår? Vad var det med den hunden som gjorde att hon reagerade så kraftigt? Var det för att jag var stressad som hon var uppe i varv när vi träffade dem? Kan det vara hormonsvängningar som gör henne ur form just nu? Ständigt analyserande för att hitta förklaringar, möjliga åtgärder och sätt att träna för att förändra.

Holly är nu för tiden helt annorlunda när vi träffar människor utomhus. Hon hälsar gärna på dem en stund och vill vara med och umgås, men kan oftast låta oss prata lite utan att skälla. Men ibland kan det bli som förr och hon skäller oavbrutet på ett sätt som gör det omöjligt att föra ett samtal. Varför? Beror det på personen vi träffar, Hollys humör och mående för stunden, mina känslor och beteende eller något helt annat eller en kombination? Häromdagen slog det mig tydligare är någonsin hur meningslöst det är att fundera på detta.

Jag får aldrig ett säkert svar genom mina analyser, tvärtom är det lätt att få för sig orsakssamband som det inte alls ligger något i. Det leder till att jag är i huvudet och tänker, när jag vill vara närvarande här och nu med Holly. Om jag istället accepterar att ”så var det idag”, utan att lägga mer energi i det, har jag märkt att många problem har en tendens att nästan upplösas av sig själva. Det var länge sedan jag första gången kom i kontakt med tanken att det vi ger uppmärksamhet och energi har en tendens att öka och förstoras. Men det är först på senare tid som jag i mitt eget liv märker hur väl det stämmer.

”När vi accepterar att livet är svårt, upphör det att vara det” skrev Scott Peck i Den smala vägen 2002. I det ligger att acceptera ovissheten och inse att det hör till livet att mycket inte är som vi har fått för oss att det ska vara. Vi måste inte alltid kämpa för att ändra på saker och få allt under kontroll. Livet blir betydligt fridfullare när vi släpper taget om tanken att vi ska ställa och styra, förändra och få det som vi vill ha det. Då kan vi istället känna en stark närvaro och genom den kan vi handla på det mest helhjärtade sättet i olika situationer. Att acceptera och bejaka det som är, är att visa andra och oss själva kärlek.

Kommentarer ( 4 )

  • Annie

    Tack Kerstin för ett mycket fint inlägg. Önskar dig en fortsatt fin helg. Mvh Annie

    • Eva L

      Hej!
      Dina tankar känner jag igen hos mig själv och detta är mina reflektioner!
      Så som jag uppfattar det Du beskriver är så som vi är och fungerar som människor. Det är helt utmärkande för oss och nödvändigt att analysera, försöka förstå orsaks- och verkanförhållanden genom att reflektera över det som är. Dessa egenskaper är förenklat uttryckt ren biologi som har hjälp oss överleva som art genom hela evolutionen.
      För att kunna acceptera sakernas tillstånd är första steget att lägga märke till våra tankar, att ge dem ett namn och att neutralisera dem. När vi tar ett medvetet steg tillbaka förlorar tankarna makt över oss. Problemet är bara att man aldrig kan vinna ett krig mot sina tankar därför kommer vi förr eller senare, när verklighetglappet har minskat – när det vi vill och önskar inte blir som vi tänkt oss – att röra oss i riktningen mot mer eller mindre acceptans. Det betyder dock inte att vi alltid kommer att gilla det som vi upplever som är mer eller mindre positivt. Acceptans kan ta lång tid att uppnå, mycket lång tid beroende på vad som inträffar. När vi accepterar att livet är svårt inser vi att det som är dyrbart för oss också inrymmer smärta, besvikelse m m till en del. Det hjälper oss att så småningom täppa till ”gapet”.
      Det svåra ligger i att tillåta de känslor och tankar som dyker upp att få komma, stanna kvar och försvinna i sin egen takt utan att ödsla kraft på att kämpa emot för att få kontroll. Kan man iaktta sina känslor på samma sätt som man ser en spännande film hjälper nyfikenheten oss att minska vår oro och behov av kontroll. Känslor förbereder oss för handling och kan med större medvetenhet hjälpa oss till högre grad av självmedvetenhet och tolerans. Minsta handling räknas mer än hundratals tanketimmar.

      Med vänlig hälsning
      Eva L

      • Kerstin Malm

        Absolut, det ligger mycket i det du skriver. Acceptans är inte lätt, det kräver mycket träning och att vi är snälla mot oss själva när vi tränar. Sedan tror jag att vårt analyserande har gått lite för långt. Jag tror att det var en evolutionär fördel en gång i tiden, men att det nu ofta är till nackdel för oss och gör vårt liv svårare och mer tungt än det behöver vara. Sedan finns också annat som spelar in här och som skulle behöva förändras på ett samhällsplan – vår syn på hundar och andra djur som våra tillhörigheter som ska uppföra sig som vi vill.

        Med vänlig hälsningar
        Kerstin

    • Kerstin Malm

      Tack! :)